kapitel 2. öppenhet för möjligheter 105 grundlagar. Dessa återspeglade olika historiska erfarenheter och olika förväntningar och kunde användas som referensram när de nordiska grundlagarna skulle utarbetas.4 Detta kapitel omfattar tiden 1809-1860. Det är indelat i fem avsnitt och därefter ett avslutande avsnitt med sammanfattande slutsatser. I det första avsnittet behandlas de grundlagar som gällde från år 1809, 1814 och 1849. I avsnitt 2 behandlas tidiga parlamentariska och andra uttalanden i Sverige och Norge och i avsnitt 3 Frederik Stangs pionjärarbete inom statsförfattningsrätten. I avsnitt 4 behandlas den norska och svenska rättsutvecklingen från ca 1830 till 1855. I avsnitt 5 behandlas den danska och finska rättsutvecklingen ca 1850-1860. Som framgår har ett val måst göras mellan tematik och kronologi. Jag har stannat för att behandla den danska grundlagen år 1849 i anslutning till de andra grundlagarna, även om det har inneburit att den diskuteras före den svenska och norska rättsutvecklingen som ligger före den i tid. Skälet är att det underlättar jämförelser mellan de olika grundlagarna. Under pågående krig lovade kejsaren Alexander i ett manifest till Finlands inbyggare den 5 juni 1808 att upprätthålla landets lagar.5 Det konstitutionella läget var då oklart. Redan i mars 1808 hade Åbo hovrätt uppmanats anta namnet kejserlig hovrätt och skicka överklaganden till överbefälhavaren och dennes civilkansli,6 och samma månad hade ryska härens general Buxhoevden avkrävt bland andra Vasa hovrätts ledamöter trohetsed till kejsaren.7 Den 27 mars 1809 lovade denne vid en lantdag i Borgå att somFinlands storfurste upprätthålla Finlands grundlagar, nämligen 1772 års regeringsform och 1789 års förenings- och säkerhetsakt, och detta löfte kungjordes den 4 4 Se utförligt Holmøyvik 2012 s. 103-245. 5 Leo Mechelin, Finlands grundlagars innehåll, Helsingfors 1896, s. 1, [Robert Hermanson], Anteckningar enligt professor R. Hermansons föreläsningar öfver Finlands statsförfattningsrätt, Helsingfors 1892, I s. 24-30. 6 Lars Björne, ”Senatens justitiedepartement – högsta domsmakten i Finland 1809-1918” i Högsta domsmakten i Sverige under 200 år, Del I, Lund 1990, s. 176. 7 Ernst Tegengren, ”En suspenderad hofrätt. Episod från 1808” i FiJFT1904 s. 386-390. 1. Grundlagarna och domarna Finlands grundlagar efter år 1809 Vilka grundlagar gällde? Deras grundprinciper
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=