kapitel 1. inledning 101 Kapitel 3 omfattar effekterna av den nya kontinentala diskussionen samt effekterna av förnyad inspiration från USA. I kapitlet jämförs i synnerhet Chr. Naumanns, R. F. Hermansons, T. H. Aschehougs och Henning Matzens synsätt. I början av 1900-talet kunde parlamentarismen och i synnerhet parlamentens förnyade legitimitet genom den allmänna rösträttens införande medföra ett nytt ifrågasättande av domarnas ställning i förhållande till motstridigheter mellan lag och grundlag, och denna period behandlas i kapitel 4. Även här har diskussionerna på kontinenten och i USAhaft betydelse, särskilt som den amerikanska Högsta domstolen ändrade angreppssätt i det konstitutionella dömande vid sekelskiftet 1900. Detta föranleder en gräns då. I kapitel 5 behandlas tiden 1940-50, det vill säga andra världskriget och åren närmast därefter. År 1940 hade förhållandevis bred enighet uppnåtts om hur domaren skulle förhålla sig till motstridighetermellan lag och grundlag. Rättskipningen under krig och ockupation och uppgörelsen därefter är lämpliga att behandla i ett eget kapitel. Andra världskriget utgör också början till slutet för nationalstatens rättsordning, där intresseavvägningarna gjorts av en nationell lagstiftare på ett för domstolarna bindande sätt. Redan under kriget och i dess omedelbara efterdyningar aktualiserades nationell rätts förhållande till folkrätten på ett sätt som förutskickade rättsutvecklingen efter kriget. Kapitel 6 omfattar åren 1950-70 – en tid då den handlingsdirigerande staten, som lagstiftade för att förändra, stod stark. Det krav på domstolskontroll av fri- och rättigheters genomslag som världskrigets erfarenheter borde påkalla kom till uttryck genomEKMRoch Europadomstolen men inte i någon större utsträckning i de nationella domstolarna. År 1975 kom det norska Kløfta-avgörandet Rt. 1976 s. 1, som visade att konstitutionellt kritiskt dömande kunde ha en roll att spela i Norden. Attityderna hade börjat förändras kort dessförinnan, och en gräns vid år 1970 är då lämplig. Tiden 1970-90 behandlas i kapitel 7 och utgör något av en mellanperiod – förändringar började skönjas men resultatet var oklart. Den sista gränsen, år 1990, stämmer bra med att förändringstakten intensifierades efter murens fall med allt tydligare ställningstaganden från de nationella högsta domstolarna och allt tydligare påverkan av rättsutvecklingen på ett europeiskt plan. Den tidsperiod som började år 1990 och som behandlas i kapitel 8 sträcker sig fram till dags dato. I sammanfattande slutsatser sist i varje kapitel analyserar jag rättsutvecklingen under respektive tidsperiod utifrån den teoretiska grund som presenterats i detta kapitel. I kapitel 9 sammanfattas i sin tur denna analys så att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=