1600-talets rättskällor och rättsbildning 93 att romerskrättsliga stadganden skulle användas som subsidiär rättskälla, om den svenska rätten saknade användbara regler på området. Den romerska rätten skulle alltså beaktas där de svenska lagreglerna inte räckte till.245 Tidigare undersökningar av 1600-talets rättspraxis har visat att hänvisningarna till romersk rätt var talrika, särskilt vad gällde den romerska begreppsbildningen.246 Det viktigaste verket vad gällde den romerska rätten var Corpus juris civilis. I första hand användes Digesta, det vill säga de rättsvetenskapliga texterna, ochInstitutiones som innehöll straff- och processrättsliga bestämmelser. FrånCorpus juris civilis hämtade hovrätterna ett stort antal rättsprinciper som sedan användes i praxis under 1600-talet och framåt. Vissa delar av den romerska rätten lämpade sig bättre för att användas i andra länder, som exempel kan nämnas den allmänna obligationsrätten och olika köprättsliga regler. Romerskrättsliga regler som rörde till exempel arvsrätt och andra familjerättsliga bestämmelser, var mindre lämpliga att överföra till andra system då de var alltför formalistiska eller ceremoniella.247 Den romerskrättsliga receptionen blev av förklarliga skäl störst på de områden där den svenska lagen var ofullständig eller hade brister, till exempel på handelsrättens och avtalsrättens områden. Även sjörätten byggde delvis på romersk rätt. På andra rättsområden där det fanns fungerade nationella regler, blev receptionen inte lika påtaglig.248 En av den romerska rättens kritiker var förespråkarna för den rationalistiska naturrätten. De ifrågasatte den romerska rättens ställning vid de europeiska universiteten och i domstolarna. Christian Thomasius i Halle, naturrättare och en av föregångsmännen för den tyska upplysningen kring sekelskiftet 1700, hävdade till exempel den inhemska rättens ställning på bekostnad av den romerska rätten. I Sverige ville David Nehrman hellre söka vägledning i naturrätten än i den romerska rätten. Detta framkom bland annat då Nehrman redogjorde för de allmänna grundsatser som en jurist borde följa. Även Nehrman var av åsikten att man bara skulle använda sig av romersk rätt då det var av nytta för studier av den svenska rätten: ”[h]warföre skulle man tå begynna Swänska LagfarenhetenmedRomerska 245 Almquist, Jan Eric 1941a s. 825. 246 Jägerskiöld, Stig 1963d s. 91ff. 247 Glenn, H. Patrick 2005 s. 4. 248 Jägerskiöld, Stig 1984 s. 227. Enligt Jägerskiöld gällde detta främst straff- och processrätten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=