justitia et prudentia, kapitel 2 90 rätt … [och] alla folk nyttja den”.232 Enligt Digesternabestod rätten i första hand av naturrätten eftersom denna kännetecknades av billighet och skälighet och godhet. Mot detta invändes av senare rättsvetenskapsmän, bland andra Pufendorf, att naturrätten kunde hävdas oberoende avCorpus juris civilis. Den rationella naturrätten var ett praktiskt tolkningsredskap för hovrätten: de naturrättsliga ställningstagandena var varken knutna till någon särskild tid, nation eller kultur. De rättfärdigade hovrättens arbetssätt avseende det faktum att domstolen i överensstämmelse med naturrättsliga tankegångar kunde beakta både svensk och främmande rätt i sina avgöranden. Rätten – den verkliga rätten – grundades som ovan sagts på vissa allmänna förnuftsprinciper som var eviga och oföränderliga. Dessa principer gällde dessutom för alla tider och för alla folk. Giltigheten kunde och behövde inte heller bevisas eftersom den var uppenbar. Om en regel användes gång på gång i utländska rättskällor, så förelåg det skäl att även tillämpa den i svensk rätt. Detta hade sin grund i synen på ius gentium, folkrätten. Ett allmänt bruk av en viss rättsregel ansågs vara ett argument för regelns giltighet. Det kunde också röra sig om allmänt erkända rättsgrundsatser. Dessa skulle för sin giltighet kunna härledas till Guds eller naturens lag. På så sätt kunde hovrätten motivera användningen av romersk rätt.233 Naturrättsliga principer användes för att motivera vitt skilda ställningstaganden, och en likartad naturrättslig argumentering kunde leda till helt skilda domslut.234 I dessa fall verkade naturrätten inte ha haft någon specifik innebörd eller tendens, utan var snarare ett honnörsord som hovrätten tog till när det behövdes. I tvister om arv och testamenten använde hovrätten ofta uttrycket ”naturlig rätt” eller ”naturens rätt” utan åberopande av något specifikt naturrättsligt verk eller princip. Möjligen avsågs en allmän romerskrättslig naturrätt, men det framgick inte av protokollen om det gjordes någon skillnad mellan denna form av naturrätt och de naturrättsliga teorier som utvecklats av Grotius och Pufendorf. Vad hovrätten åsyftade i dessa fall var en av naturen given ordning, som ansågs självklar och allmängiltig. Såsom exempel kan nämnas att ju mer tid, arbete 232 Jägerskiöld, Stig 1963d s. 215. 233 Lindberg, Bo 1976 s. 172. 234 Lindberg, Bo 1976 s. 176. 235 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=