1600-talets rättskällor och rättsbildning 89 under 1600-talet var även Thomas Hobbes, John Locke och Samuel von Pufendorf (Pufendorf, se avsnitt 4.3.1).226 I sitt främsta verkDe jure belli ac pacis (1625) utvecklade Hugo Grotius sina naturrättsliga teorier. Enligt Grotius hade människorna vissa naturliga rättigheter som sammanfattades i begreppet suum(sitt, hans, hennes). Häri ingick rätten till sitt liv, sin frihet, sin kropp, sin ära och så vidare.227 Dettasuumkunde utvidgas så att det även omfattade föremål utanför människan själv då egendom som inte tillhörde någon annan ockuperades av en individ.228 Sådan egendom kunde inte fråntas ägaren utan att en annan individ begick en orätt handling. Häruti utvecklades med tiden regler som gällde både egendom och avtal. Principen pacta sunt servanda (avtal skall hållas) var en av de viktigaste naturrättsliga grundsatserna enligt Grotius.229 Denna princip utgjorde även grunden för det som kallades samhällsfördraget, ett begrepp som senare utvecklades av både Thomas Hobbes och John Locke. Människorna kunde avstå sina naturliga rättigheter och sin frihet till en härskare genom ett samhällsfördrag, och härskaren fick därigenom rätt att styra och att stifta lagar. Människorna fick i sin tur löfte om beskydd av härskaren.230 I det naturrättsliga system som Pufendorf utarbetade följde han Grotius uppfattning, men Pufendorf arbetade dessutom in valda delar av den tysk-romerska rätten, framför allt när det gällde civilrättsliga frågor. Från mitten av 1600-talet var den rationella naturrätten ett återkommande undervisningsmoment vid Uppsala universitet, och detsamma gällde för Lunds universitet från slutet av 1660-talet i Lund då Pufendorf tillträdde professuren där. Från 1670-talet och framåt var naturrätten också ett vanligt förekommande ämne i de akademiska dissertationerna.231 I slutet av 1600-talet och början av 1700-talet kom Guds lag att alltmer betraktas som en allmän morallära och naturrätten blev istället dominerande. En del 1600-talsjurister motiverade naturrättens ställning med stadganden hämtade frånCorpus juris civilis. I Institutiones uttalades att ”den rätt, som av naturen utbildas hos alla folk, iakttages på lika sätt hos alla och kallas folkens 226 Lindberg, Bo 1976 s. 24. 227 Bok 2 kapitel 17:2:1 (Hugonis Grotii De jure belli ac pacis libri tres, vol. 2 s. 430). 228 Bok 2 kapitel 2:2:1 (Hugonis Grotii De jure belli ac pacis libri tres, vol. 2 s. 186f). 229 Bok 2 kapitel 10 (Hugonis Grotii De jure belli ac pacis libri tres, vol. 2 s. 328ff). 230 Lindberg, Bo 1986 s. 24ff. 231 Lindberg, Bo 1986 s. 72.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=