justitia et prudentia, kapitel 2 88 Naturrätten har varit ett ständigt återkommande tema inom rättsvetenskapen. Enligt naturrätten finns det rättsliga principer som har sin grund i naturens egen ordning och finns nedärvda i människans natur.224 Detta är principer som står över lagar som människan har stiftat. Det finns två riktningar inom naturrätten: en religiös och en sekulariserad, eller rationell, naturrättsuppfattning. Den förstnämnda menar att rättsordningen vilar på en gudomlig grund, medan den sistnämnda anser att de naturrättsliga principerna finns i människans natur utan någon gudomlig inblandning. De naturrättsliga tankarna utvecklades av de antika grekiska filosoferna, bland andra Aristoteles som gjorde skillnad på en naturlig rätt som fanns överallt och de lagar som staten stiftade. Stoicismen ansåg att världen styrdes av en gudomlig lag (logos) och genom sitt förnuft kunde människorna leva i överensstämmelse med denna lag. Thomas av Aquino, den medeltida katolska kyrkans främste teolog, bidrog till att utveckla den religiösa naturrätten. I sitt främsta verkSumma Theologicamenade Thomas att världen styrdes av en gudomlig rätt, även kallad den eviga lagen, som var gällande för allt och alla. Människan kunde till viss del förstå denna gudomliga rätt genom sitt förnuft, och denna del kallade han den naturliga lagen. Den naturliga lagen hade sin grund i principen att allt gott skulle eftersträvas och allt ont undvikas. Lagens uppgift var att bidra till människornas gemensamma välfärd. De mänskliga lagarna i sin tur hade också sin grund i förnuftet.225 Thomas skolastiska systemmed grundinställningen att rättsordningen vilade på gudomlig grund började alltmer ifrågasättas under 1500-talet och början av 1600-talet. Istället anknöt man på nytt till den antika naturrättsuppfattningen. Hugo Grotius brukar betraktas som grundare av denna rationella, eller sekulariserade naturrätt, som gav alternativa perspektiv på juridiken. Grotius förnekade inte Guds existens, men ansåg att den naturliga rätten hade funnits även om Gud inte hade existerat. Rättsreglerna ansågs vara nedärvda i människans natur utan att för den skull vara gudomliga. Reglerna var dock oföränderliga och stod över statens lagar. Inte ens Gud kunde ändra på dem. De grundade sig på förnuftet och var gällande för alla folk i alla tider. Betydande för naturrättens utveckling 224 Schröder, Jan 2001 s. 8ff och 100ff. 225 Åqvist, Gösta 1989 s. 163f. 2.1.4Naturrätten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=