1600-talets rättskällor och rättsbildning 85 juridisk kontext. Guds lag var en självklar del av dåtidens rättskultur i Sverige, och tillämpades flitigt också i de världsliga domstolarna. Hänvisningar till Bibeln förekom såväl i tvistemål som i brottmål, även om det är de senare som har fått mest uppmärksamhet i tidigare rättshistorisk forskning. Domaren skulle alltid låta de två lagböckerna, Guds lag och den världsliga lagen, följas åt i alla domslut. I den version av domarreglerna som publicerades omkring 1600 uttrycktes också att ”all werldzligh lagh skall hafwa sitt uhrsprungh och stryke aff Gudz lag”.208 Karl IX hade ända sedan början av 1600-talet försökt att få till stånd en större lagrevision.209 Bakom detta fanns både politiska och rättsliga motiv. Karl IX ville få arvföreningen från riksdagen i Norrköping 1604 inskriven i lagen, vilket skulle underlätta sonen Gustav Adolfs framtida trontillträde. Det fanns dessutom betydande praktiska problem inom rättstillämpningen. Det hade inte kommit någon ny eller reviderad lagbok sedan mitten av 1400-talet, och både Magnus Erikssons och Kristoffers landslagar tilllämpades länge parallellt av domstolarna i flera olika handskrivna versioner. Detta inverkade menligt på rättstillämpningen, som var långt ifrån enhetlig. Karl IX lät därför trycka upp Kristoffers landslag 1608, så att landets domstolar skulle få tillgång till en homogen lagtext.210 Genom sin förnyade stadfästelse av landslagen hade Karl IX förklarat att domstolarna i högmålssaker och andra grova brott skulle rätta sig efter Guds lag, och i ett tillägg till landslagen – ett appendix – infördes utdrag ur Moseböckerna. Detta brukar även kallas för den mosaiska rätten.211 Bibelns rena och klara ord skulle ha företräde framför ”all Påwesk wilfarelse” som tidigare förkunnats.212 Men det finns även andra förklaringar till att den mosaiska rätten recipierades i Sverige. De hårda straff somkännetecknade den mosaiska rätten var ett användbart maktmedel för de kungar och furstar som ville hålla befolkningen i schack: om inte den världslige makthavaren straffade synder, så väntade Guds vedergällning. Detta synsätt förekom inte bara i Sverige, utan även i Tyskland och andra länder på kontinenten. Det behandlades i den samtida juridiska litteraturen av bland andra den tyske juristen Be208 Almquist, Jan Eric 1951 s. 47. 209 Se bl.a. Hermansson, Åke 1962 s.174ff. 210 Almquist, Jan Eric 1942 s. 21; Petersson, Erik 2008 s. 234. 211 Kjöllerström, Sven 1957; Stadfästelse på Landz-lagen af åhr 1608 (Schmedeman s. 126129). Appendix upphörde att gälla som rättskälla då 1734 års lag trädde i kraft. 212 Stadfästelse på Landz-lagen af åhr 1608 (Schmedeman s. 128).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=