1600-talets rättskällor och rättsbildning 83 Tanken var att alla regler hade ett uttalat ändamål, och tillsammans med en funktionell förklaring kunde lagens syfte (förhoppningsvis) framgå. Det viktiga var hur en regel var avsedd att verka och inte hur den verkade i tillämpningen. Vid en sammanställning av ändamål och funktion framträdde bestämmelsens berättigande. Lagens mening kunde också avse lagstiftarens mening. Det som då eftersträvas var inte någon abstrakt avsikt med bestämmelsen, utan en konkret lagstiftares vilja. I de fall då lämpliga eller tillämpliga lagar saknades eller tolkningssvårigheter förelåg, valde hovrätterna många gånger att hänskjuta frågan till kungen, antingen för ett avgörande eller för vägledning i frågan, och på det sättet utvecklades rättsbildningen. Detta förfarande var särskilt vanligt under den karolinska tiden. Kungen hade då som tidigare en central roll, både som högste domare och lagstiftare, under den karolinska tiden ensam sådan genom lagförklaringsmonopolet.201 Om det fanns någon text som under 1600-talet hade större auktoritet än landslagen, så var det Bibeln.202 Man bör i sammanhanget skilja mellan gudomlig rätt och kyrklig rätt. Den gudomliga rätten, Guds lag, var instiftad av Gud själv och återfanns i Bibeln eller i naturrättsliga principer. Kyrkan hade ingen rätt att ändra dessa regler. Kyrklig rätt var föreskrifter som var instiftade av kyrkan själv, och som kunde ändras och upphävas genom nya kyrkliga beslut. Inom kyrkorätten fanns dels kyrkans stiftade och utfärdade lagar, dels de kyrkliga sedvanorna och traditionerna. De sistnämnda var visserligen inte lagfästa men var ändå bindande på i princip samma sätt som en skriven lag. Men en sedvana var inte bindande om den stod i strid med Guds lag eller en kyrklig lag. Ett brott mot kyrkans lagar kunde inte ursäktas med hänvisning till sedvana.203 För att undvika en alltför anakronistisk syn på den tidiga kyrkans roll som lagstiftare, bör man ha i åtanke att det inte rörde sig om konsekventa 201 Jämför med KBr den 17 juli 1688 . Se även § 2 i 1720 års RF som skilde lagförklaringen från lagstiftningsinstitutet. 202 Både landslagen och Bibeln hade samma problem avseende det faktum att de utgjordes av hetrogena texter som tillkommit under ett antal olika tidsperioder. Någon större systematisk enhetlighet fanns alltså inte, även om den kanske var något mer framträdande i landslagen än i Bibeln. Det krävdes därför tolkning av texterna, vilket ledde till att det var lätt att hitta argument både för och emot en viss ståndpunkt. 203 Ericsson, Georg J. 1967 s. 10 och 35. 2.1.3 Guds lag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=