justitia et prudentia, kapitel 2 82 Snarare måste man se det så att olika delar av lagen respekterades mer i praxis än andra. Landslagen var en central rättskälla, och motviljan mot att genomföra förändringar var stark från flera håll. Denna förändringsobenägna inställning kan bland annat ses hos Magnus Gabriel De la Gardie och hos den allmänt konservative Per Brahe.194 Hovrättspresidenten och rättsvetenskapsmannen Claes Rålamb hävdade till och med att om lagen och verkligheten/praxis inte stämde överens, var det verkligheten/ praxis som behövde förändras, inte tvärtom.195 Problemen med diskrepansen mellan lagens innehåll och domstolarnas faktiska praxis fanns kvar in på 1700-talet. David Nehrman var den främste svenske rättsvetenskapsmannen under första hälften av 1700-talet och starkt påverkad av den samtida naturrätten. Han verkade i brytningstiden mellan de medeltida lagarna och kodifieringen av 1734 års lag.196 Nehrman utvecklade synen på lagens innebörd i sitt verk Inledning til then swenska jurisprudentiam civilem(1729), som var en kommentar till Kristoffers landslag. I ett kapitel behandlade han bland annat lagens rätta bruk och uttolkning, och menade att ”thet är wäl ogiörligit, at igenfinna rationem legis i alla måhl, men i the angelägnare kan och bör then upsökas, antingen uthur folkets art och wäsende, eller af ährendets natur och beskaffenhet, eller af naturliga rättvisan, eller ock af thet allmänna bästas wälfärd”.197 Ofta åberopades den skrivna rättens ratio legis, det vill säga lagens innebörd eller lagstiftarens rätta mening,198 snarare än reglernas exakta ordalydelse: ”[s]öker Domaren något annat, än Lagstiftarens rätta mening, har han ej något redeligt upsåth at främja rättvisan”.199 Särskilt när det gällde testamente och rättshandlingar som hade karaktären av avtal, påbjöds en mer strikt tolkning som låg nära ordalydelsen: ”omordens lydelse icke är oklar, skall man ej efterforska avsikten”.200 194 Ågren, Maria 1997a s. 172. 195 Ågren, Maria 2007b s. 55. 196 David Nehrman (adlad Ehrenstråle) (1695-1769) påbörjade sina studier i Lund, och fortsatte sedan till Rostock, Halle och Leiden, innan han återvände till Lund där han disputerade 1719, och tillträdde tjänsten som professor i svensk och romersk rätt året därpå. Nehrman var starkt påverkad av samtidens naturrätt, vilket framgick av hans många juridiska arbeten. Hans främsta verk var Inledning til then swenska jurisprudentiam civilem(1729). En andra upplaga av verket utkom på 1740-talet med kommentarer till 1734 års lag (Björne, Lars 1995 s. 72f). 197 Nehrman, David 1729 s. 74. 198 Nehrman, David 1729 s. 73. 199 Nehrman, David 1729 s. 73. 200 Jägerskiöld, Stig 1963d s. 73.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=