1600-talets rättskällor och rättsbildning 81 De skrivna lagarna i form av handskrifter var inte alltid homogena, och tillgången på tryckta lagböcker var ännu begränsad. Dessutom var som ovan nämnts många av lagrummen föråldrade.190 Sveriges gamla medeltida lagar levde inte med andra ord inte alls upp till det nya stormaktssamhällets krav och förutsättningar. Drottning Kristina uppmärksammade på 1650-talet domstolarnas och domarnas svåra situation. I en skrivelse till hovrätterna 1652 uttryckte drottningen sin oro över den ”oreda [som] förefölle uti justitieförvaltningen särdeles å landet, hvilket härrörde deraf att Lagen dels af tidernas lopp, som allt förändrar, dels af sedermera upprättade förordningar, vore så af sig kommen, att domarena kunde i många stycken sig icke mera dervid tryggeligen hålla”.191 Ett problem i sammanhanget var att underrätterna var tvungna att döma efter den skrivna rätten, medan hovrätterna hade en friare rättstillämpning och kunde frångå lagens bokstav i sina domar. Detta fick till följd att underrätten dömde efter en grund och hovrätten efter en annan, och resultatet blev en rättstillämpning som inte var homogen. Hovrätterna fick dessutom en hel del extra arbete med att korrigera underrättsdomar så att de stämde överens med gällande praxis. Om man jämförde domarna från underrätterna med dem från hovrätterna, så kunde man få en god indikation på var de största diskrepanserna mellan skriven rätt och överrättspraxis fanns. Ett sådant område var straffrätten, och 1653 utfärdade drottning Kristina en ny straffordning, baserad på hovrättspraxis, för att komma till rätta med de mest uppenbara bristerna på området.192 En allmän princip inom hovrätten var att om det fanns en klar och tydlig svensk lag, så skulle den tillämpas. Om det saknades en klar lag fick man beakta främmande rätt, då som ett uttryck för den allmänna rättsordningens principer. Även prejudikat och sedvänjor beaktades.193 Detta kännetecknade en stor del av testamentsmålen. Visserligen var den skrivna rätten både ålderstigen och otymplig att tillämpa, men den var trots detta fortfarande en auktoritativ rättskälla som hovrätten var tvungen att förhålla sig till. Det skulle mycket till innan en domstol frångick den skrivna rätten helt och hållet. Maria Ågren menar att det är missvisande att säga att landslagen helt saknade auktoritet hos domstolarna under 1600-talet. 190 Edling, Nils 1951 s. 76-91. 191 Posse, Johan August 1850 s. 79f. 192 Drottning Kristinas straffordning den 18 maj 1653 (Schmedeman s. 294ff). 193 Letto-Vanamo, Pia 1996 s. 63f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=