justitia et prudentia, kapitel 2 80 Frankrike, avseende det faktum att i Norden hade det ända sedan medeltiden funnits nedskrivna lagar på det egna språket, och med undantag av Danmark hade de nordiska länderna dessutom fått enhetliga, nationella landslagar redan på medeltiden (i Danmark dröjde det till 1683). Andra nordiska kännetecken var att stora delar av länderna var sparsamt befolkade samt att majoriteten av befolkningen levde på landsbygden (fram till mitten av 1800-talet).186 I början av 1600-talet utgjordes den skrivna rätten i första hand av Magnus Erikssons stadslag i städerna (1350-talet) och Kristoffers landslag på landsbygden (1442). Båda dessa lagar saknade emellertid en kyrkobalk, vilket ledde till att landskapslagarna fortfarande användes på detta rättsområde, framförallt Upplandslagens kyrkobalk (1296). Landskapslagarna skulle alltså komplettera landslagen och de var åtminstone officiellt gällande rätt fram till 1734 års lag. Dessa olika lagar trycktes under 1600-talet i flera olika upplagor. De första lagarna som trycktes var Upplands- och Östgötalagarna (1607-1609), Kristoffers landslag med appendix (1608) samt Hälsingslagen (1609). De tryckta lagböckerna möjliggjorde att rättstilllämpningen kunde bli mer homogen och enhetlig i hela det svenska riket.187 I de senare upplagorna kompletterades lagarna med sakregister och nya förordningar, till exempel 1614 års rättegångsordinantia och 1615 års rättegångsprocess. På 1670-talet kom även editioner som hade översatts till latin. Ett problemvar emellertid att många av de äldre lagrummen hade blivit obsoleta, och de gick inte att använda i praktiken.188 Landslagen var så åldersstigen och full av motsägelser, att både anhängare och motståndare kunde hitta argument för sin sak och göra vilka tolkningar de ville.189 Till den skrivna rätten räknades även de regler som tillkommit genom olika delreformer såsom stadgor, kungörelser och förordningar. Detta gjorde att det var svårt att få överblick över vilka de tillkomna förordningarna var, vilket bidrog till att kompilationer såsom Johan Schmedemans Justitiæwerket (1706) sammanställdes. I takt med att rättsväsendet professionaliserades uppstod ofta oklarheter omvilka regler somkunde tillämpas och vilka lagrum som var obsoleta. 186 Österberg, Eva - Sandmo, Erling 2000 s. 12. 187 Rudbeck, Johannes 1915 s. 1. 188 Ett exempel på hur redogörelserna för de obsoleta lagrummen kunde se ut finns i Edling, Nils 1951 s. 76ff. 189 Ågren, Maria 1997a s. 35f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=