justitia et prudentia, kapitel 2 79 nifiera kardinaldygderna, och dygderna utmärktes också av speciella kännetecken. Justitiaavbildades vanligtvis med ett svärd och en vågskål. Svärdet symboliserade den exekutiva makten att verkställa straff som staten förfogade över. Vågskålen visade att alla argument och skäl skulle vägas mot varandra vid en rättslig prövning. Prudentiasågs oftast med vishetens bok eller med en orm, och ibland också en spegel som skulle reflektera sanningen. Hon avbildades emellanåt med mer än ett huvud, vilket skulle visa på att visheten lärde sig av det förflutna, och på så vis blev förutseende vad gällde framtiden.181 Prudentia motsvarades inom juridiken av domarens moraliska insikt, hans intellekt och vishet. Detta var den mänskliga kvalitet som både lagstiftaren och domaren borde besitta för att kunna göra en rätt bedömning av ett fall: ”ett rättfärdigt ’arbitrio’.”182 Förhållandet mellan respekten för lagen, den moraliska insikten och varje falls särskilda omständigheter var centralt: ”[e]n ’prudens’ man är en man som klokt förstår att beakta de enskilda omständigheterna.”183 En ”prudens” domare skulle alltid sträva efter att uppnå rättvisa, men också eftersträva en djupare rättvisa än vad den skrivna lagen kunde erbjuda genom att beakta de speciella omständigheterna i det aktuella målet. Häri skapades också ett utrymme för sedvanerättslig argumentering, vilket kunde komplettera lagens brister och luckor. Lagen ansågs som nödvändig, men inte som tillräcklig för att klara av verklighetens mångfald.184 Enligt 1600-talets rättsliga synsätt skulle alltså den gode och rättfärdige domaren kännetecknas av vishet och rättrådighet. I hovrättssalen på slottet Tre kronor, som brann ned 1697, fanns ett urverk med två figurer som föreställde just Justitia ochPrudentia.185 Det svenska rättslivet på 1600-talet präglades, som tidigare nämnts, i stor utsträckning av hovrätternas rättstillämpning. Man gjorde åtskillnad mellan lagarna – den skrivna rätten, ius scriptum– och rättstillämpningen – den levande rätten, ius non scriptum. Beträffande den skrivna rätten skilde sig utvecklingen i de nordiska länderna från den i till exempel England och 181 Carr-Gomm, Sarah 2001 s. 250. 182 Lindberg, Bo H. 1984 s. 290. 183 Lindberg, Bo H. 1984 s. 292f. 184 Jfr Ågren, Maria 1995 s. 122. Se även Lindberg, Bo H. 1984 s. 286. 185 Lindberg, Bo H. 1984 s. 290. 2.1.2Den skrivna rätten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=