1600-talets rättskällor och rättsbildning 77 nationella makten. Moder Svea symboliserade till exempel redan på 1600talet landet Sverige. En annan viktig inspirationskälla för adelns självbild var dygdeläran. En dygd kan enkelt beskrivas som ett moraliskt och eftersträvansvärt karaktärsdrag, och dygdebegreppet har kallats för det adliga tänkandets centralbegrepp. Enligt den klassiska filosofin var dygden grunden till ett rättfärdigt liv.174 Dygdens centrala roll manifesterades bland annat i riksdrotsen och hovrättspresidenten Per Brahes valspråk: ”den sanna äran ligger i dygden.”175 Dygdbegreppet var emellertid inte helt entydigt, det hade både en offentlig och en privat sida. Den offentliga sidan underströk att dygden utgjordes av kunskap och kompetens som skulle användas till statens tjänst. Att arbeta för staten var en verksamhet som närmast var att likna vid ett kall eller en religiös plikt med kopplingar även till Luthers tvåregementslära. Den kunnige och lärde statstjänstemannen var ett uttryck för detta. Dygdens mer privata sida utgjordes av bilden av den behärskade och förfinade adelsmannen, som stod emot begär och frestelser. Den som inte kunde kontrollera sina drifter, hade ingen dygd utan enbart laster.176 Syftet med dygderna var att de skulle visa människan vägen till ett bättre liv och leverne. Dessa dygdemönster var inget nytt fenomen under 1600-talet. Redan Olaus Petris domarregler från 1540-talet hade karaktären av etiska riktlinjer för hur en god domare skulle vara. Inte minst den åttonde regeln – ”en god och beskedlig domare är bättre än god lag, ty han kan alltid laga efter lägligheten” – var central i detta avseende.177 De främsta dygderna, kardinaldygderna, utgjordes vanligtvis av rättvisa (Justitia) – ibland kallad dygdernas drottning – vishet (Prudentia), tapperhet (Fortitudo) samt måttfullhet (Temperantia).178 Den som levde i enlighet med kardinaldygderna fick inte bara ett ärofullt liv för egen del, man gjorde också en insats för hela mänskligheten genom sitt föredömliga leverne.179 Kardinaldygderna utgjorde viktiga personifikationer i dåtidens rättsteori. Justitia betraktades som en moralisk dygd medan Prudentia främst var en intellektuell dygd.180 Det var oftast kvinnor som fick perso174 Englund, Peter 1989 s. 79. 175 Petersson, Erik 2009 s. 48. Se mer om Per Brahe under avsnitt 3.4.1. 176 Englund, Peter 1989 s. 155f. 177 Almquist, Jan-Eric 1951 s. 178 Sigurdson, Ola 2001, s. 54f. 179 Englund, Peter 1989 s. 83. 180 Sigurdson, Ola 2001 s. 54f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=