justitia et prudentia, kapitel 2 74 mot de kontinentaleuropeiska länderna, där den romerska rätten sedan tidigare dominerade. Även inrättandet av hovrätterna under första hälften av 1600-talet stärkte banden till den romerska rätten och den kontinentaleuropeiska rättsliga litteraturen då de universitetsutbildade överrättsjuristerna var förtrogna med dessa områden. Dessutom kunde receptionen och bearbetningen av den romerska rätten i Tyskland från medeltiden och framåt (gemeines Recht) hjälpa även de svenska juristerna med bristerna och luckorna i den skrivna rätten. Denna inställning till utländsk rätt förändrades emellertid på ett avgörande sätt då det karolinska enväldet infördes på 1680-talet. Karl XI ogillade den fria lagtolkningen som baserades på prejudikat och sedvanerätt. Kungen lyfte istället fram den svenska, skrivna rätten och förespråkade en bokstavstolkning av densamma. Det nya nationalistiska – ofta historisk-romantiska – synsättet trängde undan och kritiserade den utländska rätten, och de vägar genom vilka de främmande rättsreglerna kommit in i landet begränsades.165 Efter andra världskriget har den västerländska rättshistorieforskningen successivt flyttat fokus från undersökningar av nationella rättssystem via diversifierade rättskulturer till tonvikt på universella rättstraditioner. För att studera dessa frågor har olika receptionsteorier lanserats, och receptionen har studerats ur både dogmatiska och systematiska perspektiv. Receptionsbegreppet, som fokuserar på ett direkt upptagande av en rättsregel i ett annat rättssystem, blev med tiden ett alltför trubbigt instrument för att belysa dessa frågor. Rättshistorieprofessorn Alan Watson började istället använda termenlegal transplants på 1970-talet och beskrev upptagande av nya rättsliga element som en transplantation av mänskliga organ från en kropp till en annan: ”[a] successful legal transplant – like that of a human organ – will grow in its new body, and become part of that body just as the rule or institution would have continued to develop in its parent system”.166 Upptagandet av nya normer i ett lands rättssystem har idag blivit något av en egen rättslig diskurs, och den fick särskild aktualitet efter de kommunistiska regimernas fall i Östeuropa i slutet av 1980-talet. Ett begrepp som lanserats av den polske rättshistorikern Tomasz Giaro är legal transfer. Legal transfer betraktar upptagandet av nya rättsliga influenser snarare som en transferering av ideologier än ett direkt upptagande av enskilda rättsregler. Termen har bland annat använts för att beskriva hur 165 Jägerskiöld, Stig 1963d passim. 166 Watson, Alan 1974 s. 27.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=