inledning 61 volymen är mest användbar för min undersökning. Denna volym innehåller två häften med bland annat anteckningar om ledamöter mellan åren 1614 och 1697, hovrättens betänkanden samt, i det andra häftet, ett alfabetiskt sakregister – index rerum– med hänvisningar till stadganden och prejudikat. Registret tar ut ett antal stickord under respektive bokstav. Det finns inte hänvisningar till domar på alla ställen, men man får ändå en bra överblick över vilka problemområden som uppmärksammats av hovrätten och som Sandeman valt att ta upp.122 Den mest omfattande prejudikatsamlingen, utöver de som arkiveras i Svea hovrätts material, sammanställdes av Magnus Becchius, adlad Palmcrantz, i slutet av 1600-talet och omfattar hela 39 volymer. Becchius-Palmcrantz hade studerat i Uppsala och blev auskultant i Svea hovrätt 1683. Året därpå förklarade sig Becchius-Palmcrantz vara villig att göra en sammanställning med utdrag ur Svea hovrätts och Kungl. Maj:ts prejudicerande domar i civil- och brottmål. Dåvarande hovrättspresidenten Gustav Adolf De la Gardie godkände förslaget och gav Becchius-Palmcrantz uppdraget. Han blev även beviljad medel av Kungl. Maj:t för att rent praktiskt kunna genomföra projektet. Brottmålen bearbetades först och sammanställningen av dessa var färdig några år senare. År 1686 utnämndes Becchius-Palmcrantz till sekreterare i den nytillsatta lagkommissionen och innehade denna post fram till sin död 1703.123 I början av 1690-talet var genomgången och sammanställningen av hovrättens domar i civilmål i princip klar. År 1693 lämnade han in valda delar av sitt insamlade material till hovrätten för genomläsning. Omkring 1695 ansåg sig Becchius-Palmcrantz vara färdig med sin insamling, och därefter vidtog ytterligare bearbetning av materialet av bland andra advokatfiskalen. Den slutliga sammanställningen presenterades troligen omkring 1700. Becchius-Palmcrantz avled hösten 1703. Ledamöterna i lagkommissionen uttalade strax därefter att kommissionen ville ha tillgång till Becchius-Palmcrantz’ insamlade material, dels för att göra kompletteringar vad gällde domar som kommit efter hans död, dels för att kunna användamaterialet i lagstiftningsarbetet. Becchius-Palmcrantz hade emellertid ett horn i sidan till lagkommissionen på grund av att han aldrig erhållit någon lön för sitt arbete hos densamma. Han hade därför testamenterat alla sina papper till sin hustru då hon ”utom dessa papper ej ägde något 122 D VSandmans samling (SHA, RA); Malmsten; Erik 1916 s. 128. 123 Förteckning öfver Becchius-Palmcrantz’ samlingar (RA) s. 1ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=