inledning 59 Adliga parter förekom i drygt tre fjärdedelar (78 %) av det totala antalet revisionsmål. Adelsmännen efterlämnade ofta större privatförmögenheter än de andra grupperna i samhället, vilket gjorde det mer lönsamt för arvingarna att processa om kvarlåtenskapen. Vidare hade adelsmännen oftast råd att betala de kostsamma revisionspenningarna.117 Dessutom får man utgå ifrån att adeln var mer hemmastadd i de högre instanserna: de hade de rätta kontakterna och de inofficiella kanalerna i kollegierna. Någon större andel ståndsöverskridande processer har inte påträffats. Man höll huvudsakligen de testamentsrättsliga tvisterna inom sitt eget stånd: de adliga parterna förde mål mot andra adelsmän, borgare mot borgare och så vidare. Detta hade sin naturliga förklaring i att man vanligtvis gifte sig med en partner med samma ståndstillhörighet. I enlighet med adelns privilegier från 1622 var medlemmar av adeln till och med tvungna att gifta sig med en adlig person.118 Testamentstvisten hölls därför oftast inom den egna samhällsgruppen. Enda undantaget var de mål där kyrkan var inblandad. Kyrkan och dess företrädare förekom inte en enda gång som kärande, och de fåtal tillfällen då de uppträdde som svaranden var det mål där kärandeparten var från något av de övriga stånden. Till vems förmån upprättades testamentet? Vid en genomgång faller testamentsmålen ut i två i princip lika stora grupper: dels testamenten som på olika sätt ville gynna bröstarvingar eller nära släktingar, dels testamenten med testators make eller maka som förmånstagare. Vad gällde den förstnämnda gruppen återfinns här testamentsförordnanden som ville utjämna arv mellan barnkullar från olika äktenskap, fall där man testamenterade till oäkta barn som inte skulle få ärva enligt den legala arvsordningen och situationer där testator ville gynna en av sina avkomlingar på bekostnad av de andra bröstarvingarna.119 Till den här gruppen räknas även mål där testator ville testamentera till en nära släkting som nödvändigtvis inte var bröstarvinge, men som testator hade nära blodsband till, till exempel syskonbarn, samt testamenten till närstående ingifta släktingar, till exempel en svåger eller svärson. Den sistnämnda gruppen omfattade både ensidiga testamentsförordnanden och testamenten mellan makar (inbördes testamenten). 117 Omräknat i dagens penningvärde motsvarade de tvåhundra dalerna som revisionspengarna utgjorde, cirka 50 000 kr (http://www.historia.se/indexprisjamforelse.html den 16 april 2012). 118 4 § i adelns privilegier från 1622 (Schmedeman s. 217). 119 En bröstarvinge är en av arvlåtarens avkomlingar, dvs. en avliden persons barn, barn-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=