RB 70

inledning 45 en friare tillämpning av rättskällorna än vad underrätterna hade. Hovrättens praxis låg många gånger till grund för lagstiftningsreformer under 1600-talet. Överrättsjuristerna var flitigt anlitade som ledamöter i olika lagkommissioner, och hovrättens rättspraxis låg många gånger till grund för lagförslag. Hovrättsjuristerna kunde på detta sätt påverka rättsbildningen. Svea hovrätt hade vidare en nära koppling till kungamakten, inte minst på grund av det faktum att hovrätten till en början hade sina lokaler i det kungliga slottet. Revisionsmålen är intressanta i sammanhanget då rådet under den här perioden hade en unik position som både rättskipande och lagstiftande instans. Svea hovrätt har ett omfångsrikt arkiv, som till stora delar fortfarande är bevarat men tämligen outforskat. Förutom några undersökningar om vissa specifika delar av hovrättens verksamhet, finns det inte mycket skrivet om Svea hovrätt. Det dagliga arbetet i hovrätten har behandlats sparsamt i den rättshistoriska forskningen.74 De studier som finns kring specifika tvistemål och brottmål har oftast koncentrerat sig på de lägre domstolarnas dömande verksamhet.75 Med tanke på den centrala roll som hovrätten spelade i det svenska rättsväsendet från början av 1600-talet och en lång tid framåt, inte minst för tillkomsten av 1734 års lag, är min forskningsuppgift angelägen. Många av de rättsliga institut som uppkommit under första hälften av 1600-talet, såsom testamente, fideikommiss och morgongåva, hade vid mitten av århundradet förankrats i domstolarnas rättspraxis och rättsbildning. Vid mitten av 1600-talet hade även hovrätterna institutionaliserats och synliggjort sina avgöranden i formav bland annat prejudikatsamlingar. Fram till 1650-talet författade hovrätterna sina domar utan domskäl, vilket gör en alltför ingående undersökning av åsiktsbildningen i testamentsmålen under hovrättens första decennier mindre fruktbar. Åren kring 1690 är en för mitt vidkommande lämplig slutpunkt då den praxis som under 1600-talet vuxit fram beträffande testamentsrätten lagstadgades i 1686 års testamentsstadga. De lagförslag till ny ärvdabalk, som den stora lagkommissionen utarbetade till 1734 års lag, presenterades också i början av 1690-talet. Då var även det karolinska enväldet ett faktum, vilket fick konsekvenser för hovrätternas rättstillämpning. Perioden 1640-1690 illustre74 Rudolf Thunander har undersökt den dömande verksamheten i Göta hovrätt under 1600-talet när det gäller brottmål (Thunder, Rudolf 1993). 75 Se t.ex. Lennartsson, Malin 1999 och Lindstedt Cronborg, Marie 1997.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=