justitia et prudentia, kapitel 1 44 som var förbehållet adeln).71 Detta medför att man utöver rättskällorna behöver utöka undersökningen genom att även studera domstolsmaterial (det vill säga rättstillämpningen i praktiken), lagförslag samt den samtida juridiska litteraturen för att få en fullständig bild. När det gäller att undersöka rättsbildningen kring testamentet och den rättsliga argumentationen under 1600-talet, är det hovrätternas källmaterial som utgör grunden i undersökningen (se avsnitt 1.4.1). Majoriteten av hovrättens ledamöter liksom parternas ombud var utbildade och erfarna jurister. Detta gällde framför allt hovrättens assessorer. Presidenten hämtades däremot från riksrådet och det fanns inget krav på att han skulle ha en juridisk utbildning.72 Vidare tilläts hovrätten en friare tillämpning av rättskällorna än underrätterna. Dåtidens rättskällelära möjliggjorde en rättsbildning vid sidan om den skrivna rätten, en rättsbildning som ibland till och med stod i strid med de äldre lagarna. 1600-talet kännetecknades av ett juridiskt kretslopp: rättsreglerna analyserades i den juridiska litteraturen och överrätterna hänvisade till denna i sina domar. Överrätternas domar och rättspraxis utgjorde i sin tur många gånger stommen till ny lagstiftning, som fördes in i den skrivna rätten, och som sedan analyserades av rättsvetenskapsmännen och så vidare. Rättsbildningen och den rättsliga argumentationen står alltså i centrum för undersökningen. Svea hovrätt måste betecknas som den centrala instansen för rättsbildning under 1600-talet: ”Svea hovrätts jurisdiktionsområde och ledamöternas täta kommunikation med regeringen förlänar emellertid åt denna domstols praxis en betydelse för rättsbildningen, som icke förklaras enbart med hänvisning till ställningen såsom ett av rikets kollegier (och den starka rådsrepresentationen).”73 Det var här som den svenska judiciella revolutionen under 1600-talet gjorde några av sina tydligaste avtryck. Valet av hovrätternas domar som grund för min undersökning bygger bland annat på det faktum att hovrätternas tjänstemän till största delen var utbildade jurister, och de hade dessutommöjlighet till 71 Beträffande dueller, se senast Collstedt, Christopher 2007 samt Persson, Fabian 1999 s. 21-36. 72 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 130ff. 73 Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 3. 1.2 Avgränsningar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=