justitia et prudentia, kapitel 1 40 nästan femtio år. Även tidigare under 1600-talet hade flera kommissioner reviderat valda delar av de äldre lagbestämmelserna, men man låg hela tiden flera steg efter jämfört med samhällsutvecklingen. Större delen av de nya lagar och regler som faktiskt tillkom, särskilt under andra hälften av 1600-talet, byggde till stor del på domstolarnas – framförallt överrätternas – praxis på området. Rättsutvecklingen och rättsbildningen skedde i första hand genom rättstillämpning och praxis i hovrätterna. Syftet med avhandlingenJustitia et Prudentia55 är att undersöka hur Svea hovrätt hanterade de rättsliga problem som uppstod när det nya stormaktssamhällets krav och förutsättningar kom på kollisionskurs med de gamla medeltida lagarnas bristfälliga bestämmelser. Hur gick hovrätten till väga när den skrivna rätten inte innehöll några regler om hur en viss rättslig fråga skulle lösas? Flera nya rättsliga institut fanns inte reglerade i den skrivna rätten, vilket medförde att hovrätten på egen hand fick finna lösningar på nya juridiska problem. I fokus för undersökningen står som sagt testamentsrätten. Testamentet möjliggjorde undantag från den legala arvsordningen, det vill säga från huvudregeln, och samma rättsliga mönster återfanns även beträffande fideikommiss och morgongåvoinstitutet. Regleringen kring dessa institut utmärktes av att avtalsfriheten stod i fokus för fördelningen av en persons egendom. De var också institut som gynnade de privilegierade klassernas (det vill säga i första hand adelns) ekonomiska och politiska intressen samtidigt som de var undermåligt reglerade i de medeltida lagarna. Jag har valt att studera dessa frågor kring testamentsrätten med utgångspunkt i Svea hovrätts dömande verksamhet under perioden 1640 till 1690, men jag tar även hänsyn till lagstiftning och juridisk litteratur under perioden. 55 Arbetets titel syftar på två av de fyra s.k. kardinaldygderna, som ofta avbildades på allegoriska målningar från 1600-talet: vishet (Prudentia), rättfärdighet/rättrådighet (Justitia), mod (Fortitudo) och måttfullhet (Temperantia). Enligt 1600-talets rättsteori skulle den gode och rättfärdige domaren kännetecknas av just vishet och rättrådighet (se t.ex. Sigurdson, Ola 2001, s. 54f). 1.1 Syfte och problemställningar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=