inledning 39 Under 1600-talet genomgick det svenska samhället genomgripande omvandlingar på flera olika områden. Dessa förändringar speglades både i skötseln av den kungliga förvaltningen och i relationerna mellan centralmakten och lokalsamhället. Förvaltningen, med de fem kollegierna i 1634 års regeringsform i spetsen, byggdes ut och effektiviserades. Den förändrade byråkratin medförde i sin tur ett behov av nya grupper av utbildade, professionella ämbetsmän, som fick en allt starkare maktposition i samhället. Även kungen och adeln fick en starkare ställning än tidigare. Maktstrukturen förändrades under 1680-talet i samband med reduktionen och enväldets successiva införande. På flera olika områden skärptes centraliseringen och statens kontrollmakt blev alltmer omfattande. Rättskipningen övergick från lokalt förankrade förhandlingar med ett stort deltagande av lekmän till att skötas av statskontrollerade domstolar vars ledamöter var professionella och utbildade jurister. Domstolens uppgift var i första hand att tjäna staten och statens intressen. Samhället präglades av förändring, ökad kontroll och centralisering samt modernisering på flera områden. Det svenska 1600-talet kännetecknades av kombinationen av en enväldig kung, en stark och enhetlig kyrka, ett hierarkiskt ståndssamhälle med privilegier samt inflytandet av nya kunskapsstrukturer och ideologier från kontinenten. Även rättsväsendet och domstolsorganisationen reformerades under 1600-talet. Genom 1614 års rättegångsordinantia inrättades den första hovrätten – sedermera kallad Svea hovrätt – och en allt tydligare instansordning tog form. Inrättandet av Svea hovrätt och de efterföljande hovrätterna under första hälften av 1600-talet möjliggjorde överklaganden till högre instans på ett enklare och mer konsekvent sätt än tidigare. Även underrätternas organisation förbättrades genom bland annat Karl XI:s reformer i början av 1680-talet. Men trots att utvecklingen gick framåt under 1600-talet fanns det områden där förändringarna inte gick lika snabbt. Reformarbetet med de medeltida lagarna var ett sådant. Flera försök gjordes att modernisera landsoch stadslagarna samt de gamla landskapslagarna, men reformarbetet gick långsamt. Visserligen fanns det en anda av modernisering och europeisk anpassning, men samtidigt fanns en nationell och konservativ strömning som vurmade för de gamla lagarna och som betraktade lagen som evig, i det närmaste helig. När den första gemensamma lagen för land och stad antogs 1734 hade lagkommissionen arbetat med utformningen av lagen i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=