justitia et prudentia, kapitel 1 38 kunnige, och prästerna fick därför ofta hjälpa till med att upprätta testamenten. Enligt 1571 års kyrkoordning skulle prästerna i samband med detta uppmana sjuka och döende att, utan att inkräkta på arvingarnas rättmätiga del av arvet, ge fromma gåvor till fattiga och sjuka.50 Alla de ovanstående omständigheterna bidrog under 1600-talet till att alltfler ville ha en möjlighet att göra en disposition för dödsfalls skull, och antalet testamenten ökade i antal.51 Detta ledde i sin tur till att domstolarna fick alltfler testamentstvister att hantera. Antalet testamentsärenden hos hovrätterna ökade särskilt kraftigt under andra hälften av 1600-talet.52 Ett problem i sammanhanget var att det i princip inte fanns några skrivna regler i den svenska rätten som behandlade testamente, och svårigheterna med den bristfälliga testamentsrätten blev allt mer uppenbara under århundradets gång. De gamla medeltida lagarna var alltjämt gällande, men den ekonomiska och sociala utvecklingen i det nya stormaktsväldet hade skapat nya förutsättningar, vilket ledde till att ”man i de ålderdomliga balkarna ofta förgäves letade efter tillämpliga lagrum”.53 Rättsläget var oklart och skapade förvirring och problem i domstolarnas dömande verksamhet, med en osäker rättskipning och en ibland lagstridig praxis som följd. En problematisk fråga var till exempel omfattningen av bröstarvingarnas laglott (portio legitima, i fortsättningen benämndlegitima), det vill säga den del av arvet som testator inte hade rätt att testamentera bort (se avsnitt 5.1).54 Ett annat praktiskt problem var att själva testamentet präglades av formlöshet: det fanns inga formella krav på hur urkunden skulle vara utformad (se avsnitt 5.2). 50 Ordning om de siukas besökning (Laurentius Petris Kyrkoordning av år 1571 s. 130). 51 Det finns inga statistiska undersökningar som visar hur utbredd användningen av testamenten var under 1600-talet. Men klart är dock att antalet testamenten ökade markant under århundradet. En liknande utveckling kan ses i t.ex. England under samma period (Takahashi, Motoyasu 1990 s. 187ff. 52 Enbart under åren 1680–1686 avgjorde Svea hovrätt lika många testamentsmål som för hela perioden före 1650. Även Göta hovrätt och hovrätten i Åbo hade en liknande utveckling (Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 12). 53 Lindroth, Sten 1997 s. 371. 54 Mer utförliga bestämmelser om laglotten och dess reglering i den svenska rätten kom först 1857 då arvejordssystemet avskaffades. Nämnda år infördes en ny lag om testamente (gällande för både stad och landsbygd) som stadgade att den som inte hade några bröstarvingar fick testamentera bort all sin egendom. Om testator hade bröstarvingar fick endast hälften av egendomen testamenteras bort. Den andra halvan - laglotten - skulle tillfalla bröstarvingarna (Inger, Göran 2011 s. 255).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=