justitia et prudentia, sammanfattande analys 361 införande. Karl XI begränsade genom förordningarna hovrätternas rätt att arbitrera och att använda sig av andra rättskällor än den skrivna rätten. Den ende som hädanefter skulle ha rätt att avvika från lagens bokstav var kungen. Dessutom beslutades att hovrätterna inte skulle använda sig av utländska rättskällor eller främmande språk i sin dömande verksamhet.1218 År 1686 trädde testamentsstadgan i kraft och den svenska testamentsrätten lagfästes. Bara några år senare kom lagkommissionens förslag till ny ärvdabalk. Många av lagkommissionens ledamöter hade också visat sig vänligt inställda till enväldet och stod dessutom bakom reduktionspolitiken. Flertalet av ledamöterna tillhörde lågadeln. De hade adlats i slutet av århundradet av Karl XI, och många av dem var ämbetsmän eller tjänstemän av olika slag.1219 Rättstillämpningen inom hovrätterna spelade alltså en viktig roll för rättsbildningen under 1600-talet. Den förändrade synen på och bruket av testamentet kom snarare underifrån än ovanifrån. Det var ombuden i hovrättsmålen och hovrättsdomarna som drev utvecklingen framåt. De professionella juristerna kunde genom sin juridiska utbildning och hovrättens friare rättskällelära föra in nya rättsliga element och ett nytt synsätt i den svenska rätten. Undersökningsperioden kännetecknades av en övergång från en traditionell arvsrätt med släkten i fokus till ett ståndssamhälle präglat av privilegielagstiftning där en naturrättslig syn på äganderätten och på individens rättigheter var rådande. Men samtidigt fanns tecken på att den medeltida traditionen levde kvar, bland annat i form av de religiösa inslagen i testamentet. Utmärkande för testamentsmålen i Svea hovrätts rättsbildning och rättstillämpning under perioden 1640-1690 var att hovrätten trots testamentsrättens bristfälliga reglering, så långt som möjligt i sina domar eftersträvade att uppnå rättvisa lösningar baserade på kloka avvägningar: rättsliga avgöranden präglade av både Justitia ochPrudentia. 1218 KBr till Svea hovrätt den 4 april 1674 (Schmedeman s. 656); KBr den 28 juli 1683 (Schmedeman s. 855); KBr till Svea hovrätt den 14 november 1684 (Schmedeman s. 876). 1219 Ylikangas, Heikki 1984 s. 156.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=