sammanfattande analys 359 som ville genomföra reformer av densamma. I den förstnämnda kategorin återfanns representanter från den äldre jordägande högadeln, som ville hålla på traditionerna. De erkände att lagen hade sina brister, men någon stor och omvälvande reform ville de inte vara med om. Det historiska argumentet användes ofta som ett skäl för att förbli vid gammalt och fornt. Många ur adelsståndet åberopade till exempel urminnes hävd och gamla sedvänjor som argument för sin sak i tvister kring jord.1215 Oviljan mot alltför genomgripande reformer av de gamla lagarna kom även till uttryck i hovrättspresidenten Per Brahes negativa inställning till en revidering av lagarna. Brahes skepsis mot en lagreform grundade sig i en rädsla för att adelns privilegier skulle hotas vid en allmän lagrevision.1216 Ytterligare ett exempel var hovrättsjuristen Olof Bärling vars konservativa syn på rätten blev allt påtagligare efter det att han blivit adlad. Han var verksam som ledamot i flera lagkommissioner och såg till att reformerna inte blev alltför omfattande. Bärlings konservativa kynne kom också till uttryck i debatterna på Riddarhuset.1217 Högadeln hade genom sitt deltagande i förmyndarregeringar och sin stärkta ekonomiska ställning haft stort inflytande under större delen av 1600-talet, men mot slutet av århundradet förändrades förutsättningarna. Reduktionen reducerade kraftigt högadelns jordinnehav och den politiska maktpositionen försvagades genom förmyndarräftsen. På 1680-talet började de nyadlade släkterna att införskaffa jordegendomar, och handeln med jord blev alltmer intensiv. De ärvda godsens betydelse minskade och jordägandet antog nya former. Adeln var fortfarande långt ifrån ense i alla rättsliga och politiska frågor. Som grupp hade de stort politiskt inflytande, men de olika grupperingarna drog ofta åt olika håll. En stor del av framför allt högadelns maktposition grundade sig på det faktum att adeln ägde jordegendomar, många gånger stora sådana. Detta gjorde att frågor kring arv, ägande och andra egendomsaspekter blev både viktiga och känsliga. 1680-talet var ett händelserikt decennium för både adelns och testamentsrättens vidkommande. Betonandet av den svenska rätten i förhållande till främmande rättskulturer var tydligt i de rättegångar som följde i reduktionens kölvatten. Detta synsätt på rätten återkom i de förordningar som Karl XI utfärdade på 1670- och 1680-talen som ett led i enväldets 1215 Ågren, Maria 1997a s. 124. 1216 Modéer, Kjell Å. 2000a s. 106. 1217 Almquist, Jan Eric 1927 s. 121ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=