sammanfattande analys 357 bestämmelser var så speciella att de inte kunde användas för svenskt vidkommande. I Svea hovrätts betänkande förekom också hänvisningar till den lybska stadsrätten för att motivera den fria dispositionen av avlinge.1211 Några andra främmande länders lagar nämndes dock inte vid namn, utan refererades till mer allmänt såsom ”andre Nationers lagar”.1212 Johan Stiernhöök, som ofta får stå som en ikon för 1600-talets rättsliv, var ett exempel på en jurist som använde sig av främmande rätt vid vissa tillfällen. I tidigare rättshistorisk forskning betraktades han som en anhängare av nationell rätt, men tog till främmande rättsregler när det passade hans syften.1213 Senare forskning har inte velat betrakta svensk och främmande rätt i motsatsförhållande till varandra, utan vill istället betona de allmäneuropeiska rättsliga dragen, det vill säga inslagen av ius commune, för att kunna skapa en bild av den svenska rättens utveckling.1214 Oavsett synsätt personifierade Johan Stiernhöök 1600-talets rättssyn genom sitt kombinerande av nationellt och främmande och av gamla sedvänjor och ny rättsbildning. 1600-talet var den period då professionella jurister tog plats som domare i hovrätten, men också som ombud för parterna. Ombuden spelade en allt viktigare roll för rättsutvecklingen under århundradet, detta gällde framför allt civilmålen där parterna till stor del förfogade över processen. Om man bortser från regleringen kring arvejorden fanns det inte någon tvingande lagstiftningen på området, och de regler som fanns att tillgå var till stor del föråldrade. Det var upp till parterna att själv bestämma över fördelningen av sin egendom. Det var även parterna som styrde själva förhandlingen. Nya rättsliga begrepp i hovrättens rättsbildning fördes in genom parternas akter. Detta märks inte minst i den rättsliga argumentationen i ombudens inlagor som hovrätten var tvungen att förhålla sig till i sitt avgörande. Den rättsliga utvecklingen under 1600-talet präglades till stor del av motsättningar: inte bara motsättningar mellan de äldre medeltida sedvänjorna 1211 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 50. 1212 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 7. 1213 Jägerskiöld, Stig 1974 s. 131f. 1214 Letto-Vanamo, Pia 1996. 6.3 Avslutning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=