sammanfattande analys 353 De äldre nationella sedvänjorna, som kom till uttryck i den medeltida skrivna rättens regler, hade trots sin bristfällighet en särställning. Synen på lagens starka ställning uttrycktes bland annat i mål 63 Hamilton mot Skytte: ”[u]thi domarens Ehrligheet, förnuft och försichtigheet står legem conditam(ung. lagen går före).”1199 Under hela undersökningsperioden är LLJB9 och STLÄB19 de rättskällor som är mest frekventa i hovrättens domar. Diskussioner kring bestämmelserna i LLJB9 och STLÄB19 återfanns, mer eller mindre utförligt, i varje testamentsmål under undersökningsperioden. Även om hovrätten ofta påpekade att LLJB9 inte var skriven med testamentet i åtanke, så frångicks ändå inte bestämmelsen. I vissa fall konstaterade hovrätten att ingen annan bestämmelse var tillämplig och använde därför det medeltida stadgandet trots dess brister. De medeltida lagarna och sedvänjorna hade alltså fortfarande en särställning bland rättskällorna. Bruket avSTLÄB19 var lättare att motivera då det explicit behandlade testamenten. Egentligen avsåg bestämmelsen den rättsliga regleringen i stadsrätten, men hovrätten använde genomgående lagrummet även för mål som gällde egendom på landsbygden. Den skrivna rätten kompletterades under hela århundradet med mindre förordningar, och många av de nya bestämmelserna byggde på hovrättens praxis. Som exempel kan nämnas 1668 års bestämmelser kring adelns hus i städerna samt 1669 års förordning om inbördes testamente. Den allmänt rådande principen inom hovrättens dömande verksamhet var att om det fanns en klar svensk lag, så tillämpades den.1200 Testamentsrätten kännetecknades emellertid av nytolkning och omtolkning av äldre nationella lagar. Framför allt adeln omtolkade de äldre reglerna så att de skulle tjäna ståndets egna syften samtidigt som man ville undvika alltför genomgripande lagreformer (se avsnitt 6.3). Undersökningen av testamentsmålen ger också vid handen att religionen på flera olika sätt utgjorde en viktig del av testamentets rättsbildning. Det religiösa inslagen var som ovan nämnts tydliga både i utformningen av testamentsurkunden och i parternas rättsliga argumentation. Studier av brottmål under 1600-talet har visat hänvisningar till stadganden i Bibeln, inte minst till Moseböckerna, var vanligt förekommande vid flera olika typer av brott.1201 Även hänvisningar till Bibeln som rättskälla förekom i 1199 Mål 63 Hamilton mot Skytte, revisionsakt den 19 mars 1664 s. 31v (JRA, RA). 1200 Jägerskiöld, Stig 1974 s. 129. 1201 Thunander, Rudolf 1993 s. 52-59. De brottstyper det rörde sig om var bl.a. mord, dråp,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=