justitia et prudentia, kapitel 6 346 dan dett skäligt ähr, att dett Barnet som mest bekymmer och möda för migh dragit haffwer måtte niuta någon liten förmån för the andra.”1179 Gynnandet av ett barn framför de andra tycks inte ha grundat sig på barnets kön: döttrar gynnades alltså inte framför söner eller tvärtom, utan det var andra orsaker som låg bakom förordnandet. Det finns inte heller några tecken på att testamentet användes för att utesluta döttrar från arvet, snarare kan man se motsatta tendenser som i fallet med Catharina Nilsdotter Örns testamente ovan. Vad gäller tvister mellan syskon är det ingen skillnad beträffande rättsfrågorna i mål mellan helsyskon och i mål mellan barn från olika kullar. Det ständigt återkommande argumentet från parterna på kärandesidan var att de kände sig förfördelade och orättvist behandlade vid arvskiftet på grund av testamentets förordnanden.1180 Testamentet användes som ett redskap för att jämna ut arvet mellan barn från olika äktenskap. I mål 156 Leijonhufvud mot Oxenstierna försökte Ture Oxenstierna genom en avtalsskrivning i sitt testamente att förhandla bort verkningarna av de förordningar beträffande morgongåvor som utfärdats vid mitten av 1600talet. Syftet med testamentsdispositionen var att Ture ville jämna ut arvet mellan barnkullarna från hans två äktenskap. Om testamentet ogiltigförklarades skulle den yngre barnkullen tvingas dela sin mors morgongåva med de äldre halvsyskonen som redan hade fått ut arvet efter sin mor, en fördelning som Ture ansåg vara orättvist.1181 Testamentet användes också för att säkra de utomäktenskapliga barnens arv. De oäkta barnen hade ingen arvsrätt enligt den legala arvsordningen, men testamentet erbjöd en lösning för att tilldela även dessa barn en del av arvet. Jakob Bagge använde sig exempelvis av ett testamente för att låta sin frillodotter Ingeborg ärva honom tillsammans med de inomäktenskapliga syskonen.1182 Även i mål 34 Thuresson och Thuresdotter var testamentet en utväg för att kringgå den legala arvsordningen. Sofia Lilliesparre 1179 Mål 69 Norfelt mot Örn, LC 1667 vol. 118:6, Catharina Nilsdotter Örns testamente från den 9 oktober 1662 (SHA, RA). 1180 Ett exempel där syskon kände sig orättvist behandlade var mål 89 Leonard Ribbing mot Hendrik Falkenberg m.fl., revisionsakt den 21 maj 1674 relationen (JRA, RA) där systrarna ansåg att bröderna tilldelats en alltför stor del av arvet i två avlidna syskons testamenten. 1181 Mål 156 Leijonhufvud mot Oxenstierna, revisionsakt den 7 augusti 1684 s. 9v-10r (JRA, RA). 1182 Mål 5 Charselius mot Bure, revisionsakt den 2 maj 1650, s. 5 (JRA, RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=