justitia et prudentia, kapitel 1 34 Bruket av testamente är en både socialt och kulturellt bunden företeelse, som egentligen bara kan förstås omman betraktar testamentet utifrån den rättskultur och den sociala kontext som existerade vid den tidpunkt då testamentsinstitutet togs i bruk. Arvsrätt och testamentsrätt är två rättsområden där ett lands kultur vid en viss given tidpunkt kommer till ett särskilt tydligt uttryck i rättsreglerna. Dessa rättsområden präglas mer än andra av historiska, kulturella, religiösa, sociala och politiska faktorer i varje enskild rättsordning. Familje- och arvsrättsliga normer speglar på så sätt grundläggande värderingar i samhället, och kan därför sägas vara kulturbundna regelsamlingar. De får också stor betydelse för hur vi ser på familjens och släktens ställning, och inte minst för hur vi betraktar vår egen identitet i sammanhanget. Skillnader i olika länders familjebildningar, synen på äktenskapet, barnens rättsliga ställning och den legala arvsordningen, kommer ofta till tydligt uttryck i arvsreglerna. Även religiösa aspekter är viktiga i sammanhanget. Rättssystem där religionen har satt en tydlig prägel, har till exempel ofta en mer restriktiv testamentsrätt än mer sekulära rättsordningar.35 Så var till exempel fallet i Sverige under medeltiden och den tidigmoderna tiden då rätten att testamentera var allt annat än självklar. Den fasta egendomens – jordens – juridiska särställning omöjliggjorde många gånger möjligheten för den enskilde att fritt få bestämma över sin egendom. Ända från de medeltida landskapslagarna fram till mitten av 1800-talet var för landsbygdens vidkommande sönernas arvslott dubbelt så stor som döttrarnas. Först 1845 infördes lika arvsrätt för söner och döttrar.36 Ungefär vid samma tid genomfördes likande reformer i bland annat Danmark och Norge.37 En av förklaringarna till skillnaderna var just att jorden skulle hållas inom familjen och inte splittras upp på alltför många individer. I städerna var däremot arvsrätten lika för både söner och döttrar, men där spelade inte heller den fasta egendomen en lika stor roll som på landet. Barn födda utanför äktenskapet hade däremot, i de allra flesta fall, ingen arvsrätt alls. Inte förrän 1866 fick dessa barn arvsrätt efter modern och först 1969 infördes arvsrätt efter båda föräldrarna fullt ut.38 35 Singer, Anna 2010 s. 243. 36 Kongl. Maj:ts Nådiga förordning den 19 maj 1845 angående förändring i wissa delar af lagens stadgande om giftorätt och arfsrätt. 37 Vogt, Helle 2009 s. 648. 38 Inger, Göran 2011 s. 251 och 329.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=