i äktenskapskontraktet vid förlovningen utfäst gåvan. Han hade dessutom gett den med sin mors samtycke, och detta hade senare bekräftats med både morgongåvobrev och testamente. Skytte hade i morgongåvobrevet förbundit sig att inte sälja, förpanta eller på annat sätt avyttra de gods han gett Brita i morgongåva. I hovrätten frågade Brita om hon var delaktig i en skuld som uppkommit före äktenskapet. Hovrätten svarade att hon var delaktig i skulder som uppkommit såväl före som efter bröllopet. Lagen gjorde ingen skillnad på gäld som gjorts före eller efter äktenskapets ingång, i Britas fall dock med undantag av skulder och böter som hade sin grund i makens sjöröveri. Dessa skulle betalas med makens enskilda lott.1135 Svea hovrätt fastslog att Brita skulle ta ut sin morgongåva, såvida gälden tillät det. Gälden skulle tas av makarnas oskiftade bo, på så vis att man först skulle ta av lösöre och avlinge och därefter arvegods (av vilket mannen hade två tredjedelar och hustrun en tredjedel), vilket var praxis. Om det därefter fanns något kvar av mannens arvegods skulle detta utbetalas i morgongåva. Gäld gick alltså före morgongåva enligt Svea hovrätt, en praxis som hovrätten höll fast vid även i senare praxis om morgongåva och gäld.1136 Båda sidorna begärde och beviljades revision. När fallet togs upp i rådet ansåg Gustav Bonde att formuleringarna i morgongåvobrevet och i testamentet var så starka, att kreditorerna inte kunde komma åt morgongåvan, men han ansåg samtidigt att de kunde få tillgång till egendomen efter Britas död eller omgifte. Denna åsikt delades av de andra rådsherrarna. Förskrivningen tolkades alltså på olika sätt i hovrätten och rådet. I det här speciella fallet underkände hovrätten den och hävdade att gäld gick före morgongåva. Rådet ansåg att den gällde och att morgongåva följaktligen gick före gäld, med reservationen att det bara var temporärt. I principfrågan om morgongåvans förhållande till gälden var både Svea hovrätt och rådet överens om att gäld (som var äldre än morgongåvan) gick före morgongåva, en åsikt båda instanserna talade starkt för. Om inte mannens egendom räckte till för att betala hans skulder, kunde inte heller denna egendom ges som morgongåva. Man kunde inte ge bort något man inte hade i sin ägo.1137 Revisionen tilldömde Britta den utfästa morgongåvan i 1135 Mål 63 Hamilton mot Skytte, revisionsakt den 19 mars 1664 Gustav Adolfs testamente från den 10 februari 1659 s. 17r-18v (JRA, RA). 1136 Se t.ex. hovrättsdomarna från den 14 maj 1681 och den 5 februari 1687 (SHA, RA). 1137 Petersson, Hans 1973 s. 272. justitia et prudentia, kapitel 5 330
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=