testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 327 bort utan arvingarnas samtycke, och rådet underkände därmed testamentet. Därmed hade den viktiga principfrågan ommorgongåvejordens rättsliga natur fått ett avgörande.1122 Till revisionsakten i det aktuella fallet fanns ursprungligen ett särskilt betänkande: ”Efter Kungl. Maj:ts nådiga befallning äro efterskrivne välbördige och vällärde män förordnade att överse bifogade quaestionem iuris och däröver deras betänkande giva.” Bland dem som tillfrågas om ett utlåtande fanns, förutom ett antal domare från Svea hovrätt, även juristerna Johannes Loccenius, Claes Rålamb och Johan Stiernhöök. Frågan de skulle besvara var huruvida en hustru som 1619 fått en morgongåva i arvegods, under pågående äktenskap kunde ge bort denna, med mannens samtycke, till en som efter maken är samarva (som ärver gemensamt) när det inte fanns några bröstarvingar. De inkomna svaren finns inte längre i akten, men Stiernhöök har i en annan skrift framhållit att majoriteten av de sakkunniga underkände testamentet då arvejord inte fick ges bort utan arvingarnas samtycke; de gick med andra ord på Kungl. Maj:t och rådets linje.1123 Ett liknande fall avgjordes av Svea 1665, och av rådet året därpå. I det fallet hade dock hustrun överlevt maken, vilket gjorde principfrågan betydligt enklare att lösa.1124 I målet stod Brita Kafle, företrädd av sin man Erland emot sin faster Botilda Christensdotter Måneskölds arvingar. Botilda hade varit gift två gånger, men inga av hennes barn hade nått vuxen ålder. Hon hade nedtecknat sitt testamente i december 1662, och dog kort därefter.1125 Svea hovrätt konstaterade att efter makens död var morgongåvan i hustruns hand att anse som avlinge, och testamentet förklarades därmed giltigt.1126 1122 Mål 37 Fleming mot Fleming, revisionsdom den 17 juni 1661 (vol. 344 s. 828r-828v (RR, RA)). 1123 En kort tractat om svensk arvsrätt s. 7. 1124 Mål 66 Kafle mot Månesköld, hovrättsdom den 21 mars 1665 (SHA, RA). 1125 Mål 66 Kafle mot Månesköld, LC vol. 115:3 (SHA, RA); Elgenstierna, Gustaf 1930 s. 329. 1126 Se referentens votum vilket hovrätten också följde och grundade domen på (mål 66 Kafle mot Månesköld, revisionsakt den 4 juli 1666 s. 6 (JRA, RA)).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=