olaglig morgongåva, det var inte bevittnat, morgongåvan hade aldrig fallit ut då Peder överlevde sin hustru, och dessutom var egendomen att betrakta om Peders arvegods och därigenom icke fritt att förfoga över i ett testamente.1118 Referenten Uddo Ödla konstaterade att målet hade tre huvudfrågor. För det första frågan om morgongåvans laglighet, för det andra frågan kring några jordskiften och för det tredje diskuterades huruvida mannen eller kvinnan i de fall då de inte hade några gemensamma barn fick behålla morgongåvan och betrakta denna som sitt avlinge. På hustruns sida tycktes det inte vara några problem att behandla morgongåvan på det här sättet. Det förhöll sig dock annorlunda på mannens sida. Morgongåvor bestod oftast av mannens arvegods och borde därför betraktas som sådant även efter morgongåvans återfallande (om detta blev aktuellt). Referenten ansåg att testamentet var korrekt och giltigt. Assessorn Magnus Schiller påpekade att morgongåvor inte var någon enkel och okomplicerad gåva då den gavs med särskilda villkor. Då hustrun dog före mannen återgick morgongåvan utan att ha ändrat rättslig natur. Den hade ju aldrig utfallit och därigenom aldrig blivit avlinge utan var fortfarande att betrakta som arvegods. Trots delade meningar enades Svea hovrätt till slut om att arvegods som getts till hustrun sommorgongåva på rätt hinderdag fick en annan rättslig natur och blev därigenom hustruns avlinge.1120 Om hustrun en gång innehaft morgongåvan (som i hennes ägo då var att betrakta som avlinge), så hade morgongåvan på detta sätt ändrat natur när den återgick till mannen, och han kunde nu förfoga över jorden såsom avlinge. Hovrätten godkände därför testamentet i dess helhet när domen föll i december 1656.1121 Sex dagar efter domen avkunnats, lämnade Erik och Claes Fleming in en revisionsansökan vilken beviljades. I rådet framfördes dock en annan mening än den i hovrätten, framför allt av riksrådet Gustav Bonde. Han hävdade att morgongåvan utföll först när hustrun överlevde mannen, och innan så skett hade hon ingen disposition över egendomen. Så var fallet här. Godset hade aldrig blivit morgongåva och således var det fortfarande att betrakta som arvejord och inte som avlinge. Sådan jord fick inte ges 1118 Mål 37 Fleming mot Fleming, revisionsakt den 17 juni 1661 s. 6 (JRA, RA). 1119 Mål 37 Fleming mot Fleming, CR den 22 november 1656 (SHA, RA). 1120 Mål 37 Fleming mot Fleming, revisionsakt den 17 juni 1661 s. 48r (JRA, RA) 1121 Mål 37 Fleming mot Fleming, hovrättsdom den 6 december 1656 (SHA, RA). justitia et prudentia, kapitel 5 326
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=