testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 325 1655 i mål 26 Tott mot Ikorn. Anna Ikorn hade i augusti 1639 fått Berga i Ununge socken testamenterat till sig av sin mormor Elin Månesköld, som sedan dog året därpå. Egendomen hade Elin fått i morgongåva 1592. Annas mor och moster – Brita och Ingeborg Tott – väckte talan å testamentet efter moderns död, och ville att egendom som de ansåg vara möderne skulle tillfalla dem och inte Anna. Svea hovrätt ansåg emellertid att testamentet var giltigt.1115 Märtas förhoppning var att rätten skulle beakta samma skäl och argument i hennes fall som de gjorde i målet från 1655.1116 Märta drog paralleller till ytterligare ett prejudikat från 1647 (mål 13 Bielke mot Oxenstierna) där testator testamenterat bort sin morgongåvoegendom, med vilken hon ansåg att hon fick göra vad hon ville. Även i det här fallet godkände hovrätten testamentet. Detta prejudikat användes också för att slå hål på brödernas argument att det aktuella testamentet inte var korrekt bevittnat.1117 Det som talade för Märtas sak var alltså för det första att omman ansåg att morgongåvan var arvegods, så förbjöd lagen att man testamenterade arvegods utanför släkten. Men det hade ju Elin inte gjort då Märta var hennes brorsdotter. Omman nu testamenterade mer till en släkting (som ändå hade arvsrätt) än till en annan släkting, så hade man inte genom detta frångått lagstiftarens vilja. För det andra vore det alltför strängt reglerat om man inte fick råda över sin egen egendom, så att man fick ge ett barn eller en släkting något mer av sin egendom än till ett annat barn/släkting, för att visa sin uppskattning och tacksamhet. Det tredje skälet var att om lagen underlät att föräldrar fick bevilja dispens gentemot de övriga barnen i det som en dotter förverkat genom lägersmål, och efter sitt behag fick göra henne antingen delaktig eller inte i faderns/moderns kvarlåtenskap; varför skulle de då inte få göra samma sak när de inte gav bort egendomen utanför släkten? Det som talade emot Märtas sak var att lagen inte tillät att man gav bort eller testamenterade arvejord utan arvingarnas samtycke. I det här fallet hade inte alla arvingar gett sitt samtycke, och då skulle man helt enkelt gå efter lagens regler och dela lika mellan arvingarna. Det blev slutligen också utgången i det aktuella målet. Bröderna anförde som skäl att dispositionen stred emot LLGB10 ochLLJB9. De ville dessutom annullera testamentet från 1652 med hänvisning till att det grundade sig på en 1115 Mål 26 Tott mot Ikorn LC 104:4 (SHA, RA). 1116 Mål 37 Fleming mot Fleming, revisionsakt den 17 juni 1661 s. 18v f (JRA, RA). 1117 Mål 13 Bielke mot Oxenstierna, hovrättsdom den 13 november 1647 (SHA, RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=