testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 321 eller inte om resolutionen – tolkade dock rättsläget så att de beträffande 1664 års stadga jämställde avlingejord med arvejord.1096 Morgongåvans rättsliga natur var alltså i det här fallet inte helt enkel att passa in i mallen arvegods/avlinge. Vissa ville se den som ett mellanting,1097 något som dock varken Johannes Loccenius eller Claes Rålamb höll med om.1098 En annan fråga var huruvida adelns morgongåvor i lösöre skulle tolkas enligt landslagens bestämmelser eller 1644 års förordning. Detta var något som diskuterades livligt i den samtida juridiska litteraturen.1099 Rättsläget var med andra ord varken klart eller entydigt. Rättsliga frågor kring morgongåvor fick oftast lösas genom hovrättens rättstillämpning, vilket nedanstående tre rättsfall var exempel på. Efterhand växte det fram nya rättsliga lösningar som fungerade som komplement till morgongåvoreglerna, och som till viss del upphävde deras rättsverkningar. Avtalsfriheten mellan makar, som hade sin grund i både den tysk-romerska rätten, den kanoniska rätten och naturrätten, var viktig för denna utveckling. Som exempel på andra avtalsliknande rättshandlingar som sköt den legala arvsordningen åt sidan kan nämnas äktenskapsförord (pactum antenuptiale, som lagfästes i 1734 års lag genomGB8:1) och inbördes testamente (se avsnitt 5.5).1100 Men hur långt kunde man sträcka sig när det gällde att förhandla bort lagar och förordningar? Gränserna för avtalsfriheten kom upp till diskussion i februari 1684 då Svea hovrätt avkunnade dom i målet mellan Ture Oxenstiernas änka Beata Leijonhufvud och hennes styvbarn från Tures första äktenskap. Ture, som var son till riksdrotsen Gabriel Oxenstierna, hade gift sig första gången 1640 med sin syssling grevinnan Sigrid Oxenstierna med vilken han fick åtta barn. I äktenskapet, vilket alltså ingicks före 1644, gav han hustrun en morgongåva i enlighet med landslagens re1096 Så skedde 1690 i mål 167 mellan Anna von der Dejlen och Anders Söderman. Hovrättsdom den 8 mars 1690 (SHA, RA). 1097 Åsikten att morgongåva varken var arv eller avlinge utan ett mellanting med en egen natur framfördes bl.a. i En kort tractat om morgongåfvor kap. 6 och 7. 1098 Loccenius, Johannes 1648; Rålamb, Claes 1679 s. 299. 1099 Petersson, Hans 1973 s. 236. 1100 Modéer, Kjell Å. 1974b s. 411. Skillnaden mellanpactum reciprocumoch inbördes testamente, var att reciproka handlingar var bindande för makarna medan ett inbördes testamente blev ogiltigt om samstämmigheten i makarnas viljeförklaringar upphörde. Leijonhufvud mot Oxenstierna: Förord bryter lag?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=