testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 319 Inom adelsståndet förekomatt brudgummen utökade morgongåvan dagen efter bröllopet genom en så kallad morgongåveförbättring, och på så sätt kringgick bestämmelserna om maximibelopp. Denna möjlighet förbjöds emellertid 1668.1085 Om någon gav mer i morgongåva än vad som stadgades i lagen, så hade denna gåva ingen rättslig verkan utan det överskjutande beloppet skulle gå tillbaks till mannens legala arvingar. Kvinnan kunde vidare bli av med sin morgongåva om hon begick äktenskapsbrott.1086 Frågan om gåvor mellan makar gav upphov till många svårlösta praktiska problem. Det stod dock helt klart i Sveas praxis under första hälften av 1600-talet att när hustrun väl fått morgongåvan efter makens död, var den i hennes hand att betrakta som avlingeegendom och ingenting annat.1087 Denna slutsats gällde ännu på 1660-talet, och konfirmerades bland annat 1665 i mål 66 Kafle mot Månesköld.1088 Senare under 1600-talet uppfattades adelsmännens morgongåvor som gåvor med full äganderätt för hustrun inte längre somnågot självklart. Visserligen var morgongåvoinstitutet sedan länge erkänt i svensk rätt, men två diskussioner återkom i domstolarna. Det rörde dels frågan om rätten att skänka morgongåva skulle vara fri eller begränsad, dels frågan om hustrun förvärvat egendomen med full äganderätt eller enbart nyttjanderätt fram till sin död. Frågan om den rättsliga karaktären var avgörande för eventuella arvsrättsliga tvister, bland annat regleringen av makars kvarlåtenskap. Om man endast fick morgongåvan med nyttjanderätt, kunde till exempel inte en barnlös änkas arvingar ställa några anspråk på den, vilket betonade att det huvudsakliga syftet med morgongåvan skulle vara att trygga änkans försörjning efter makens död.1089 Det med tiden oklara rättsläget gjorde att landslagens bestämmelser ommorgongåvor kompletterades med en förordning 1644, och i samband med detta skedde en förändring i synen på morgongåvan.1090 Vid utarbetandet av stadgan hade 1085 Förbudet stadgades dels i § 26 i en resolution för ridderskapet och adeln i september 1668 (Schmedeman s. 546), dels i en kunglig stadga från december samma år (Schmedeman s. 553). 1086 LLGB10 och 11 (Holmbäck, Åke – Wessén, Elias 1962 s. 43). 1087 Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 82. 1088 Mål 66 Kafle mot Månesköld, hovrättsdom den 21 mars 1665 (SHA, RA) samt revisionsdom den 4 juli 1666 (vol. 371 s. 597v (RR, RA)). 1089 Modéer, Kjell Å. 1974b s. 410. 1090 Stadga och påbud öfwer åthskillige oordningars afskaffande, inrutade uti Adelige samqwämer, Morgongåfwor, och Klädedrächter den 17 december 1644 (Schmedeman s. 239-245).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=