ning då hustrun inte ärvde mannen enligt den legala arvsordningen. Morgongåvan konfirmerades ofta i mannens testamente (se till exempel mål 13 Bielke mot Oxenstierna och mål 63 Hamilton mot Skytte). Morgongåvan reglerades i både landslagens och stadslagens bestämmelser, men det fanns vissa skillnader. För att vara giltig skulle morgongåvan enligt landslagen ges under vissa former och på rätt hinderdag, vilken var dagen efter bröllopet då makarna under natten hade fullbordat äktenskapet.1081 Enligt stadslagen skulle morgongåvan däremot för det första utges på själva bröllopsdagen. För det andra gjorde landslagen skillnad på givarens ståndstillhörighet medan stadslagen behandlade alla stånden lika. Detta hade sin förklaring i att det nästan uteslutande bodde borgare i städerna. För det tredje fanns skillnader i de arvsrättsliga följdverkningar som morgongåvan kunde ge upphov till. Stadslagen stadgade att även om hustrun överlevde mannen så fick hon inte ut någon morgongåva om det fanns gemensamma bröstarvingar. Det som hustrun då hade rätt till var sin bästa säng och sin bästa kyrkdräkt, och vid skiftet av boet delade hon sedan lika med barnen.1082 Enligt landslagen skulle morgongåvan räknas som barnens mödernearv och inte som arv från faderns sida, eller tillfalla den av makarna som levde längst om äktenskapet var barnlöst. Om hustrun dog före mannen och det inte fanns några barn i äktenskapet, så behöll mannen morgongåvan som sin egendom. Om mannen dog först, föll morgongåvan ut till hustrun, och om det inte fanns några gemensamma barn i äktenskapet, så återgick egendomen till mannens arvingar efter änkans död. Både i landslagen och i stadslagen fanns av hänsyn till mannens arvingar ett maximibelopp för morgongåvans omfattning. Men det stod var och en fritt att ge mindre belopp, allt efter ens förmåga.1083 I adels privilegier 1590 bestämdes att morgongåvor i jord enbart skulle ges med nyttjanderätt för änkan under hennes livstid, en bestämmelse som senare återkom i 1644 års stadga (se nedan), men inte alltid tillämpades under första hälften av 1600-talet.1084 1081 LLGB6, 9 och 10 (Abrahamsson Swerikes rijkes lands-lag s. 281 och 288f). 1082 STLGB9 (Holmbäck, Åke – Wessén, Elias 1966 s. 42). 1083 Bestämmelserna återfinns i LLGB10 (Abrahamsson Swerikes rijkes lands-lags. 289) samt i STLGB9 (Holmbäck, Åke – Wessén, Elias 1966 s. 42). Maximibeloppet var olika för de olika stånden och tog ingen hänsyn till den enskilde individens ekonomiska ställning. 1084 Posse, Johan August 1850 s. 25. justitia et prudentia, kapitel 5 318
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=