skola swaara midh derföre inför Gudz dombstohl, som och här; Werden och i medler tijdh, alldrigh haffwa någon Wellsignelse förwänta.”1075 Görvel dog en kort tid efter testamentets upprättande, och det dröjde inte länge innan hennes släktingar lämnade in en stämning till Svea hovrätt där de överklagade testamentet. De ansåg att Görvels äktenskap inte var korrekt ingånget då hon inte bett om familjens samtycke till giftermålet, och därigenom hade hon brutit mot adelns privilegier. Om äktenskapet ogiltigförklarades, skulle även testamentet bli ogiltigt. Släktingarna hävdade dessutom att borttestamenterandet av fast egendom utanför familjen stred mot lagen. Görvel hade i sitt testamente försvarat sitt ställningstagande med en billighetsargumentation. Släkten hade visserligen arvsrätt till hennes arvegods, men eftersom de hade behandlat henne så illa under hennes uppväxt menade Görvel att denna rätt hade gått förlorad. Hon älskade däremot sin make högt, och detta motiverade varför han, och inte hennes släktingar, skulle få hennes egendom. I testamentsurkunden uttrycktes det på följande sätt: David Kohls argumentering för sin sak i rättegången var tidstypisk för 1600-talet och synen på rättskällorna. När Kohl i svaromålet försökte påvisa att hans ochGörvels äktenskap var riktigt ingånget, hänvisade Kohl på en och samma gång till stadslagen, ULKB, Bibeln (Första Mosebok 41:45 samt Första Samuelsbok 18:21), Tacitus, kejsare Augustus, Justinianus samt 1075 Mål 59 Gyllenstierna mot Kohl, revisionsakt den 9 november 1664 s. 24r (JRA, RA). 1076 Mål 59 Gyllenstierna mot Kohl, revisionsakt den 9 november 1664 s. 22v-23r, (JRA, RA). justitia et prudentia, kapitel 5 316 ”Nu alldenstundh förbem:te mina närmaste Förwanter och slecht inthet haffwa någon Christelig, mindre Naturligh Kärlek, som dock lickwäll Gudh ochNaturenoskiäliga diuren medh begåfwat hafwer, emoot migh öfwat hafwa, och således hwarken något KärlekzTecken, eller Wällgärning uthaf migh igen meriterat uthansigh förlustigh iordt, medh sådan sin omenniskligheet af den Rätt, somGudh, Naturen och Aquiteten, them tillegnadt haffwer [min kurs.], Och iagh deremoot, näst mine Sahl. K. Förälhdrar, min Hiertans K. Man för all oförfalskadt Kährleek, ertedh Ähra och troo, icke allenast såsomhans Ächta Maaka är Tillbunden, det samma honom igen, alt ini bleeka döden att bewijsa, uthan ock skyldigh honom derföre, medh dhe hans och mine K. Barn, för hwilket iagh och dem här medh fullkomligen förklarar, medh mera och största Taaksamheet ähn någon annan i denna Werlden att möta […] Ty hafwer Jagh föst, min K. Man welat giffwa och absolute skenka, efftersom iagh här medh och i krafft aff detta giffwer och absolute skienker, honom och dhe hans alt Löst migh Tillhörigt.”1076
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=