testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 313 I mål 41 Webbling mot S:t Nicolai kyrka diskuterade hovrätten frågan om skälighet i samband med en tvist om just ett inbördes testamente. Anders Biörsson och hans hustru Helena Hansdotter hade inga barn, och hade i september 1654 upprättat ett inbördes testamente (testamentet var korrekt upprättat och hade konfirmerats på häradstinget). Efter bådas död skulle all deras egendom tillfalla S:t Nicolai kyrka och hospitalet i Nyköping, för att där komma de fattiga till nytta. Då Helena blev sjuk 1657 valde hon att efterskänka en skuld på 1000 daler kopparmynt, som en av hennes kvinnliga släktingar – hustrun till borgmästare HermanWebbling i Söderköping – var skyldig henne. Släktingen fick dessutom alla Helenas kläder. Maken samtyckte till beslutet efter hustruns död, och avled själv strax därefter. Problemet var att det inte fanns några vittnen till detta tillägg till testamentet, och tillägget godkändes av den anledningen inte av rådhusrätten i Nyköping eftersom det inte uppfyllde de formella kraven. Borgmästarfrun fick betala tillbaka de 1000 dalerna som enligt testamentet skulle tillfalla hospitalet.1065 Svea hovrätt bekräftade rådhusrättens dom i november 1658, och beslutade dessutom att kläderna skulle lämnas tillbaka. Hovrätten ansåg dock att det var skäligt att testators fattiga släktingar var de som i första hand skulle få ta del av de fromma gåvorna.1066 Hovrättens dom överklagades och målet gick vidare till revision. Kungl. Maj:t och rådet ansåg att det ur billighetssynpunkt borde göras en åtskillnad mellan testamenten som var upprättade av en enskild person och inbördes testamenten. De förstnämnda kunde alltid ändras fram till tidpunkten då döden inträffade, men testamenten som två parter hade upprättat sinsemellan, och som båda hade lovat att hålla och följa, kunde inte ändras av enbart den ena parten. Kyrkan och hospitalet hade rätt till den förvärvade egendomen enligt det första, senare övergivna testamentet, som var korrekt bevittnat och inlämnat. Man kunde inte ge bort, sälja eller panta samma sak två gånger. Parterna förliktes dock i juni 1659 (under revisionsförhandlingen) innan Kungl. Maj:t hunnit fatta något beslut i frågan.1067 1064 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 27f. 1065 Mål 41 Webbling mot S:t Nicolai kyrka, LC 106:2 nr 18 (SHA, RA). Testamentet från den 24 september 1654 återfinns som bilaga C till libellen. 1066 CRden 12 mars 1658 (SHA, RA); Hovrättsdom den 20 mars 1658 (SHA, RA). 1067 Mål 41 Webbling mot S:t Nicolai kyrka, förlikning i revisionen den 8 juni 1659 (JRA, RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=