Svea hovrätt uttalade i sitt betänkande över testamentsrätten 1685 att när det gällde arv, så var billighet och skälighet (aequitas) (se ovan avsnitt 2.1. 4) ”det förnämsta argument [som] skattas kunde”.1061 Ett problem beträffande testamentsmålen var nämligen att om ett barn fick ärva allt, så blev syskonen och de andra arvingarna helt utan arv, ett förfarande som betraktades som oskäligt. Billighetsaspekter uppmärksammades särskilt beträffande testamenten med fideikommissförordnanden, vilket bland annat kunde ses i Kungl. Maj:ts frågepunkter angående testamentsrätten: ”[h] wads fundament dhet udhi wår Lagh och billigheet kan hafwa, att enPrivatus till sinFamilies heeder och conservation giör eenperpetuel förordning, [så] att barn och andre arfwingar icke skola hafwa […] något Godz, huus, fruchtbart Capital, eller juveler att deela, förminska eller föryttra?”1062 Svea hovrätts svar på frågan var att det stod en person fritt att göra vad han ville med sin förvärvade egendom, och att det var upp till var och en att avgöra vad som var bäst beträffande fördelningen av egendomen. Barnen skulle vara glada över att de fick ärva någonting alls: ”[l]ydige barn intet bättre anstår, än wijsa sin tacksamheet emot dhem, som dem något godt lämbne.”1063 Billighetsargumentation kunde också användas för att ta bort de värsta orättvisorna i den legala arvsrätten. Det var till exempel nödvändigt i de fall där man genom ett testamente ville gynna utomäktenskapliga barn, som enligt den legala arvsordningen inte hade arvsrätt (se avsnitt 5.1.3). Hovrätten återkom även till skälighetsresonemang när det gällde inbördes testamenten. Ledamöterna ansåg att sådana testamenten bara fick ändras då både man och hustru var överens om det, något annat vore oskäligt. Jämförelser gjordes med den situation då två personer hade ett bolag tillsammans. Då kunde inte den ena parten utan samtycke från sin partner ge bort bolagets egendom till andra. Den efterlevande maken fick alltså vara bunden vid det gemensamma testamentet.1064 kande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 18. 1061 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 3. 1062 KBr till Svea hovrätt den 26 januari 1685, den tredje frågepunkten (Inkomna handlingar, Kungliga brev, (SHA, RA)). 1063 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 20. justitia et prudentia, kapitel 5 312 5.3.3 Billighet som argument för testamentsdispositionen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=