avlinge, som det som Svea hovrätt intog.1052 Rålamb var av åsikten att en fader har rätt att ge barnen olika stora kvoter av sitt avlinge och lösören till barnen, ”alt intil legitimam”, men när det gällde arvegods måste man dela lika mellan barnen. Rålamb underbyggde sitt resonemang med hänvisningar till de tyska rättsvetenskapsmännen Benedikt Carpzov och David Mevius.1053 Den svenske juristen Petter Abrahamsson tog senare upp frågan i sin kommentar till landslagen 1726. Abrahamsson ansåg däremot att det var i sin ordning att ge mer till ett barn än de andra, om egendomen inte översteg det som en testator hade rätt att ge till en ”främmande” person. Om egendomen höll sig inom denna gräns, förelåg det ingen rätt för syskonen att klandra testamentet utan faderns eller moderns testationsfrihet skulle respekteras.1054 Målet mellan syskonenMaria (som företräddes av sinmake Israel Norfelt), Noak och Samuel Örn rörde bland annat den för testamentsrätten centrala frågan hur landslagens bestämmelser i LLJB9 skulle tolkas när det gällde fördelningen av avlingeegendommellan testators barn. Kunde man av sitt avlinge ge mer till ett barn än till de andra? Svea hovrätt tog upp målet i december 1667. Syskonens mor Catharina Nilsdotter Örn hade upprättat ett testamente i Göteborg i oktober 1662, i vilket Catharina ”aff moderligh kärleek” ville gynna sin dotter Maria. Hon betonade att alla hennes barn var henne lika kära, men Maria hade varit det barn som vållat sin mor mest bekymmer, och Catharina ville därför att dottern och hennes man skulle fåmöjlighet till en ny start i livet. Marias bröder blev alltså inte lottlösa, men de fick ut en mindre del av arvet än vad Maria fick och vad de hade fått om arvet hade skiftats enligt den sedvanliga arvsordningen. Catharina underströk att den aktuella egendomen var avlinge och att hon därigenom har rätt att förfoga över den bäst hon vill. Hon vädjade också till barnen att de skulle respektera hennes sista vilja.1055 Så blev det emellertid inte utan testamentet överklagades av Catharinas söner som hävdade att det var inofficiöst, och tvisten fick avgöras av 1052 Rålamb, Claes 1679 s. 316; Kloot, Claudius 1676 lib 2 cap 8; Stiernhöök, Johan 1672 s. 131ff. 1053 Rålamb, Claes 1679 s. 296. 1054 Abrahamsson Swerikes rijkes lands-lag s. 366. 1055 Mål 69 Norfelt mot Örn, LC1667 vol. 118:6 s. 28r (SHA, RA). justitia et prudentia, kapitel 5 310 Norfelt mot Örn: Att gå emot ”den naturliga kärleken”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=