fråga som Svea hovrätt uppehöll sig mest vid i sitt betänkande till testamentsstadgan 1685.1030 Hovrätten ansåg att när det gällde egendom borde den naturliga inställningen vara att ”ju dyrare man sitt förwärfwar, ju friare Dispostitionen må man dhär om hafwa”.1031 Arvejord som man hade fått genom arv hade man ju mottagit utan någon egen prestation. Men när det gällde avlinge hade ägaren fått lägga ned både tid, arbete och pengar för att få tillgång till egendomen, och den egna arbetsinsatsen medförde att man fritt fick förfoga över egendomen. Hovrätten tolkade emellanåt LLJB9 med hjälp av rättsliga principer från gemeines Recht, där vikten av avtalsfriheten ofta betonades.1032 Även den rationella naturrätten med den uttalade respekten för individens vilja och önskemål torde också ha haft betydelse för tolkningen av lagrummet.1033 Men även om avtalsfriheten betonades, fanns det vissa begränsningar beträffande tillämpningen av LLJB9. Bestämmelserna om arvejord och avlinge skilde sig något åt i landsoch stadslagen. STLÄB19 hade olika kvoter beträffande hur egendom fick fördelas, allt beroende på om det fanns bröstarvingar eller inte. Söner och döttrar ärvde lika mycket. Bestämmelsen gjorde dock ingen uttrycklig skillnad på arv och avlinge, vilket var ett problem när det gällde att tilllämpa lagrummet. LLJB9 hade en friare dispositionsrätt än stadslagen beträffande avlinge, men å andra sidan var döttrarnas del av arvet mindre. Enligt de medeltida lagarna var grundtanken att den som bodde på landsbygden skulle lyda under landslagens bestämmelser, och den som var bosatt i en stad omfattades av stadslagen. Under 1600-talet var det dock inte i praktiken så enkelt. Frågan om egendomen skulle följa lands- eller stadsrättens regler berodde på en rad omständigheter. Bodde den som ägde egendomen i staden eller på landsbygden? Vilken ståndstillhörighet hade ägaren med tanke på privilegiebestämmelserna? Var någonstans var själva egendomen belägen, i staden eller på landet? Rörde det sig om fast eller lös egendom? Hur och när förvärvades egendomen? Problematiken sammanfattades av hovrätten i mål 79 Eriksson mot Blix 1674: ”Ty det Testamente som ähr giordt i anseende till StL:n det kan icke extenderas till LL och vice versa. Exempiom hafwa man uthi det testamente effter grefwin1030 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 1ff. 1031 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 4. 1032 Jägerskiöld, Stig 1964 passim; Ylikangas, Heikki 1975 s. 241. 1033 Se t.ex. Pufendorf, Samuel 1672 s. 53. justitia et prudentia, kapitel 5 304
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=