justitia et prudentia, kapitel 5 302 linge.1025 Frågan togs upp av Svea hovrätt i betänkandet 1685, och som stöd för sin inställning anförde hovrätten ett antal centrala prejudikat, bland annat två domar från våren 1663. Problematiken hade tagits upp i mål 59 Gyllenstierna mot Kohl 1663. Görvel Gyllenstierna hade i sitt testamente skänkt bort all sin egendom, både arvegods och avlinge, till andra än sina släktingar. Hovrätten ansåg att testamentet var giltigt beträffande avlingeegendomen – lösöret fick hon fritt förfoga över i enlighet medLLJB9 – men det underkändes beträffande borttestamenterandet av arvegods.1026 Det andra fallet från 1663 var en testamentstvist mellan riksråden Bengt Horn och Erik Sparre. Bengt hade varit gift med Eriks syster Margareta, och efter hustruns död hade han överklagat hennes testamente. Dispositionen beträffande hennes lösören ansågs dock som ”god och ständig” enligt hovrätten, och revisionen höll med.1027 Även hovrättens senare praxis följde samma linje. År 1672 avkunnades dom i en tvist angående två testamenten upprättade av bröderna Conrad och Magnus Johan Falkenberg. Deras testamenten godkändes vad gällde de ärvda lösörena.1028 Så blev även utgången i ett mål från november 1681 angående Johan Sacks testamente, som ansågs giltigt beträffande lösöret men inte vad gällde arvegodsen.1029 Hovrättens praxis beträffande hur ärvda lösören skulle hanteras verkar alltså ha varit den samma under hela undersökningsperioden. Oftast diskuterade man inte ens rätten att fritt förfoga över lösören, även ärvda sådana; det ansågs som en självklar rättighet. En följd av detta var att det var vanligt förekommande i hovrättens praxis att testamenten godkändes till vissa delar, men underkändes i andra. Gränsdragningen mellan arvegods och avlingegods var alltså central för testamentsrättens utveckling under hela 1600-talet. Principfrågan om omfånget av rätten att testamentera enligt landslagen och stadslagen var den 1025 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 15f. 1026 Argumentationen återfinns i CRden 10 mars 1663 (SHA, RA). Hovrättsdom den 21 mars 1663 (SHA, RA). En längre analys av fallet återfinns i Trolle Önnerfors, Elsa 2007a s. 99ff. 1027 Hovrättsdom den 15 april 1663 (SHA, RA); revisionsdom den 30maj 1663 (vol. 351, s. 288vRR, RA). 1028 CRden 12 december 1672 samt hovrättsdom den 16 december 1672 (SHA, RA). 1029 Hovrättsdom den 26 november 1681 (SHA, RA). 5.3.2Med sitt avlinge kan man göra vad man vill?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=