testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 299 räknades som lösören, och ägdes av makarna gemensamt enligt gällande äktenskapsrätt: mannen var berättigad till två tredjedelar och hustrun till en tredjedel av den gemensamma egendomen. Då det gällde avlinge som införskaffats gemensamt fick man inte heller disponera mer än vad ens egen kvot omfattade. Den aktuella egendomen hade tillkommit Gustav Adolf Lewenhaupt genom testamente, och var således att betrakta som avlinge. Så långt var allt i sin ordning. Men problemet var att Gustav Adolf Lewenhaupt testamenterat allt avlingegods enbart till sina barn, alltså även sådant som omfattades av hustruns tredjedel. Testamentet stred därigenommot gällande giftorätt (LLGMB5) och underkändes av hovrätten.1020 Även rådet konstaterade att hovrätten grundligt och efter lag rättat det omtvistade testamentet. Christina borde oavkortat få behålla sin giftorätt och sin tredjedel uti alla lösören.1021 Ett annat problemområde var inbördad jord, alltså jord som kommit i ens ägo genom bördsrätten. LLJB9 räknade sådan jord till avlinge enligt § 1, men stadgade också att den måste bjudas till rätt bördeman. Detta förhållningssätt sågs också i praxis. En förändring i detta synsätt kom dock på 1680-talet i mål 134 Karl Sacks arvingar mot Wernstedtarna, där en minoritet i Svea hovrätt ville att bördejord skulle betraktas på samma sätt som arvejord. Men minoritetens ståndpunkt fick inte genomslag i domen, och två år senare, 1683, bekräftades i en ny dom uppfattningen att testamente utan vidare gällde beträffande bördejord. Mål 153 Andersson mot Andersdotter rörde testamentet efter Bengta Eriksdotter Anderssons make Anders, som tre dagar före sin död i november 1678 hade testamenterat all sin egendom till Bengta. Paret hade inga barn. Anders hade varit sjuklig och vanför i hela sitt liv, och hans hustru hade under alla år både tagit hand om honom och hans egendom. Som tack för detta skulle hon enligt testamentet få behålla all hans fasta och lösa egendom under sin livstid. Detta var något som han hade utlovat vid flera tillfällen, även inför vittnen, och somhan slutligen hade bekräftat i ett testamente. Kvarlåtenskapen utgjordes av tre delar: för det första delar av ett skattehemman som Anders hade ärvt efter sina föräldrar, för det andra ytterligare andelar av samma hemman, men som utgjordes av inbördad jord, som Anders syster Brita hade sålt till honom samt för det tredje några 1020 CRden 4 december 1660 (SHA, RA); hovrättsdom den 15 december 1660 (SHA, RA). 1021 Revisionsdom den 7 februari 1661 (vol. 343 s. 8v-9r (RR, RA)). 1022 Mål 134 Sack mot Wernstedt, Hovrättsdom den 26 november 1681 (SHA, RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=