testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 297 genom olika typer av transaktioner, och ett vanligt tolkningsdilemma hos domstolarna var därför vilken rättslig natur en viss egendom egentligen hade: var den att betrakta som arvegods eller som avlinge? I vissa fall stod det helt klart, i andra fall var rättsläget mer tveksamt. Som exempel på oklara fall kan nämnas ärvda lösören, inbördad jord (det vill säga jord som man har förvärvat i kraft av sin bördsrätt) samt benefika jordöverlåtelser somman erhållit utan motprestation såsommorgongåvor (se avsnitt 5.4). Om man hade ärvt eller fått arvegods, så skulle detta räknas som arvegods även i fortsättningen. Denna praxis var fast förankrad hos hovrätten under hela undersökningsperioden. Ståndpunkten att arvejord inte fick testamenteras bort kom bland annat till uttryck i mål 135 Christina Soops arvingar mot Gustav Soops arvingar. Christina Soop hade genom testamente fått ärva ett antal gårdar dels efter sin förste make Johan Oxenstierna, dels efter sina mostrar. Christina hade inga barn och ville att hennes andre man Gustav Soop skulle ärva henne. Hon testamenterade därför sina gårdar till honom och hans barn från ett tidigare äktenskap.1014 Christina var av åsikten att egendomen var avlinge, hon hade ju fått egendomen genom ett testamente, men hennes släktingar hävdade att gårdarna var att betrakta såsom arvegods och överklagade testamentet. När tvisten togs upp av hovrätten, konstaterade rätten efter omröstning att gårdarna var att betrakta somarvegods och därmed inte fria att testamentera bort. Hovrätten lade tonvikten vid vad testamentet stadgade, och då var jorden att anse som arvegods.1015 Men när målet togs upp av rådet efter en revisionsansökan beslutade ett enigt riksråd 1683 att egendom som man hade fått genom testamente skulle betraktas som avlinge och ingenting annat. I det här fallet hade jorden tillkommit Christina Soop genom testamente, och var därför att betrakta som avlinge. Och eftersom det rörde sig om avlinge hade testator laglig rätt att förordna och testamentera till vem hon ville.1016 Svea valde att omedelbart följa rådets linje och förändringen kunde ses i hovrättens 1014 Testamentet omfattade de gods som Christina hade fått testamenterade till sig av sin far och sina mostrar, morgongåvan efter hennes första man JohanGabrielsson Oxenstierna, alla hennes avlingegods, alla hennes hus och tomter inne i Stockholm samt allt hennes lösöre (mål 135 Christina Soops arvingar mot Gustav Soops arvingar, revisionsakt den 4 januari 1683 s. 22ff (JRA, RA). 1015 Mål 135 Christina Soops arvingar mot Gustav Soops arvingar, revisionsakt den 4 januari 1683 s. 88ff (JRA, RA). 1016 Bergman, Carl Gunnar 1918 s 79 och 82.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=