enligt ius commune, men förutsättningarna i den svenska rätten såg något annorlunda ut.1010 Under 1600-talet låg som ovan nämnts det största ekonomiska värdet i jordegendomar, vilka i sin tur oftast utgjordes av arvejord. En rad medeltida bestämmelser inom flera olika rättsområden hade som främsta syfte att bevara jorden inom släkten. Denna inställning präglade under lång tid både arvsrätten och synen på makarnas egendomsfördelning inom äktenskapet. Arvsreglerna ville till exempel förhindra att döttrars arvejord skulle kunna överföras till deras äkta män. Om så skedde riskerade döttrarnas släkter att förlora kontrollen över egendomen.1011 En av de få bestämmelser som fanns att tillgå då det gällde testamenten var, som nämnts, LLJB9 som uttryckte att man med sitt avlinge fick göra vad man ville. Stadgandet hade knappast tillkommit med testamentet i åtanke, men det användes likväl för tolkning av detsamma. Ett annat stadgande som också användes av domstolarna i testamentsmål var STLÄB19. Lagrummet behandlade visserligen testamenten, men vållade problem beträffande tillämpningen då bestämmelsen inte explicit gjorde någon åtskillnad på de olika egendomsformerna. En av Svea hovrätts assessorer sammanfattade problematiken i ett mål från 1667: ”Landzlagen tahlar intet om Testamenter […] Stadzlagen giör ingen Distinction emellan Arf och Aflinge Godz.”1012 Båda stadgandena användes alltså parallellt av hovrätten i den dömande verksamheten, även om reglernas innehåll och tilllämpningsområde skilde sig åt.1013 När det gällde arvegods skulle den legala arvsrätten och arvsordningen gälla: arvejorden fick inte testamenteras bort om inte arvingarna hade gett sitt samtycke därtill, medan testator fritt kunde förfoga över det som inte var att betrakta som arvejord. Ett problem i sammanhanget var emellertid att egendom kunde ändra rättslig status 1010 Coing, Helmut 1985 s. 566. 1011 Ågren, Maria 2007b s. 55. 1012 Mål 72 Andersson m.fl. mot Ekebohm, revisionsakt den 9 november 1669 ”extract af revisionssaken”, inlaga i akten (JRA, RA). 1013 Svea hovrätts betänkande tog perioden 1640-1690 upp 14 rättsfall som behandlade frågor kring skillnaderna mellan arvejord och avlinge. Av de 14 fallen gick fyra vidare till revision: mål 13 Bielke mot Oxenstierna 1647, mål 37 Fleming mot Fleming 1656, mål 153 Andersson mot Andersdotter 1683 samt mål 156 Leijonhufvud mot Oxenstierna 1684. justitia et prudentia, kapitel 5 296 5.3.1 Den intestabla arvejorden
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=