testators död. Genom att noggrant redogöra för bakgrunden till testamentet och de ställningstaganden som hade föranlett dispositionerna, kunde testator redan i förväg klargöra, motivera och försvara sitt testamente. I Görvel Gyllenstiernas fall var detta tydligt då hennes förhållande till sina närmsta släktingar, det vill säga de enligt lagen rättmätiga arvingarna, var allt annat än gott. Hon ville därför visa på att släktingarna hade förlorat sin arvsrätt till följd av att de hade behandlat henne så illa.995 Även Ebba Leijonhufvuds långa levnadsbeskrivning kunde ses som en motivering till varför hennes svärson Johan Oxenstierna, och inte hennes släktingar, skulle få ärva henne. Ebba hade bara en dotter och hon hade alltid stått sin svärson nära, särskilt efter dotterns allt för tidiga död. Då Ebba inte hade några andra nära släktingar kvar i livet, hade hon kommit att betrakta svärsonen som sin egen son, sitt eget kött och blod. Därför hävdade Ebba att det var naturligt att Johan skulle ärva henne.996 En annan bakgrund till invokationerna kan vara en kvardröjande tradition från de medeltida katolska testamentena. Variationerna i de svenska invokationerna förblev tämligen oförändrade trots att den protestantiska religiösa litteraturen ökade i omfattning och spreds i Europa.997 De religiösa inslagen i testamentena avtog i omfattning först mot slutet av 1600talet och början av 1700-talet. I David Nehrmans Inledning til then swenska iurisprudentiam civilem(1729) kan man till och med skönja en viss irritation över bruket av långa religiösa utläggningar i testamentsurkunderna. Nehrman ansåg att det var ”öfwerflödigt, at i början af Testamentet, testamentera sin siäl til Gud och sin kropp til jorden, eller widlöfftigt tala om sin siukdom”.998 Nehrman, somogillade den ”Påfwiska” läran, menade att de äldre kanoniskrättsliga reglerna inte skulle ha något inflytande för uttolkningen av den svenska rätten.999 Av samma åsikt var Erik Lindschöld, som i rollen som ordförande för den stora lagkommissionen betonade att ”ju mehr wij kunna skillia ifrån de canoniske reglor och papistiske wäsende, ju bättre är det”.1000 995 Mål 59 Gyllenstierna mot Kohl, revisionsakt den 9 november 1664 s. 22v (JRA, RA). 996 Mål 33 Brahe och Grip mot Oxenstierna, revisionsakt den 4 juni 1658 bilaga till tripliken, (JRA, RA). 997 Beträffande den svenska andaktslitteraturen under 1600-talet, se Hansson, Stina 1991 och Lindquist, David 1939. 998 Nehrman, David 1729 s. 406. 999 Nehrman, David 1729 s. 15. 1000 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 120. justitia et prudentia, kapitel 5 292
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=