Det enda som systrarna fick undanta var en del kläder samt vissa ärvda inventarier såsom ”clenodier, gull [och] annat som till prydnad brukas”.951 Systrarna Bielke lät sig emellertid inte nöjas med utslaget i Svea hovrätt utan ansökte om revision redan samma månad. Som skäl emot testamentets giltighet anförde systrarna bland annat att Britas borttestamenterande av egendom utanför den närmaste familjen var ”uthan skäl” och ”emoot den Naturlige Kiärleken som bör wara emellan Syskon”.952 En annan invändning rörde återigen det faktum att systrarna ansåg att testamentet inte var korrekt bevittnat. Bland annat saknades vittnens underskrifter, vilket enligt Bielkarna stred både emot lag och sedvänja. Som stöd för sin sak hänvisade Bielkarna till ULKB14, Stockholms stadsprivilegier (som föreskrev att inget testamente skulle gillas om det inte var bevittnat953) samt till den romerska rätten som ”haffver ock altijd warit så [att] Jus Civilie Rom. gäller ock i Sverige” och som i det här fallet krävde fem till sju vittnen.954 Revisionsmålet behandlades i rådet i augusti 1648.955 Rådet hade i detta fall en tämligen ovanlig sammansättning då utomstående personer hade inkallats som ledamöter. Närvarande var förutom riksråden, de inkallade assessorerna Gustaf Bielke, Georg Stiernhielm och Melchior Falkenberg, sekreterarna Nils Nilsson Tungel och Johan Månsson samt juridikprofessorn Johannes Loccenius. I efterhand lät Loccenius själv påskina att han kallats till rådet i egenskap av sakkunnig, men saken var snarare den att man i det aktuella målet hade problem med att hitta några riksråd som inte var jäviga på grund av släktskap med någondera av parterna (vilket i princip större delen av rådsledamöterna var på ett eller annat sätt).956 Drottningen hade därför varit tvungen att förordna ett antal utomstående personer som ledamöter till förhandlingen, däribland alltså Loccenius och 951 Hovrättsdom den 13 november 1647 (SHA, RA). 952 Mål 13 Bielke mot Oxenstierna, revisionsakt den 19 augusti 1648 s. 7 (JRA, RA). 953 § 34 i privilegierna för Stockholms stad från den 10 mars 1636 omfattade enbart skriftliga testamenten. I paragrafen föreskrevs dessutom att testamentet skulle intecknas i stadens tänkebok (Schmedeman s. 228). Bestämmelsen omnämns emellertid inte i förarbetena till testamentsstadgan och det är oklart vilken betydelse den hade i praktiken (Holmbäck, Åke 1916 s. 47f). 954 Mål 13 Bielke mot Oxenstierna, revisionsakt den 19 augusti 1648 s. 10 (JRA, RA). 955 Svenska riksrådets protokoll, del XII s. 382ff. 956 Rådsprotokoll den 17 januari 1648 (Svenska riksrådets protokoll, del XII s. 253). Rådet dominerades vid den här tiden av sju familjer som var förenade genom olika släktband: Brahe, Bielke, Banér, Horn, Stenbock, Oxenstierna och De la Gardie. justitia et prudentia, kapitel 5 284
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=