testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 277 randesidan hade försökt utnyttja det faktum att kärandeparterna var omyndiga när arvsdelningen ägde rum, och därför hade svårt att bevaka sina intressen. Hovrätten kom fram till slutsatsen att testamentet enbart kunde betraktas som ett utkast som aldrig kommit till ”laga perfection”.926 Även muntliga testamenten (testamente nuncupative) accepterades av de svenska domstolarna, oavsett om de senare nedtecknats eller inte. Sådana testamenten gavs ofta av icke skrivkunniga och av dem med få ägodelar. De var också av förklarliga skäl vanliga bland soldater och sjömän, och före reformationen förekom de ibland i samband med att en präst gav sista smörjelsen. Ibland hann prästen helt enkelt inte nedteckna testamentet och låta testator underteckna detsamma innan döden inträffade. Det enda sättet att bevisa och säkerställa innehållet i ett muntligt testamente var att bevisa att det var uttalat inför tillräckligt många lagliga vittnen som kunde styrka utsagan. Dessa vittnen hördes sedan under ed i domstolen. Detta gällde även skriftliga testamenten som inte var underskrivna av testator själv (till exempel i de fall då testator inte var skrivkunnig). Oftast godkändes muntliga testamenten som enbart var uttalade inför en trovärdig präst på testators dödsbädd. Detta var en nödvändig lösning under tider då pest och andra epidemier härjade, och det inte alltid gick att hitta ett tillräckligt antal vittnen i tid. Problematiken och den rättsliga lösningen var densamma runt om i Europa. År 1629 drabbades Lyon av en av de värsta pestepidemierna i stadens historia. I pestens spår följde en rad testamentstvister där det främsta problemet var att testamentet avgetts muntligen på dödsbädden, och då ofta endast inför en närvarande präst. För att vara giltigt skulle testamentet enligt fransk rätt egentligen ha upprättats i närvaro av både en notarie och en präst, men i sådana här omständigheter fick undantag göras. Man kunde inte hålla lika hårt på de formella kraven. Till en början tillämpades detta enbart i praxis, men de lägre formella kraven i tider av pest och andra farsoter lagfästes senare i en förordning 1735.927 En liknande lösning nåddes i Riga 1657 då en svår pest härjade där. Magistraten uttalade då att vad en präst, som utdelat den sista nattvarden, vittnade om testators sista vilja gällde som ett muntligt testamente.928 926 Mål 58 Grissbach mot Weidenheim m.fl. revisionsakt den 19 september 1666, hovrättsdom den 15 december s. 6r samt hovrättens domskäl s. 7r-8r (JRA, RA). 927 Aboucaya, C. 1961 s. 41 och 44. 928 Johan Stiernhööks förslag till ärvdabalk, första delen (Förarbeten till Sveriges rikes lag 16661686s. 32).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=