ogiltigt då det inte var korrekt upprättat. Dessutom utgjordes den testamenterade egendomen av Christinas arvegods, giftorättsgods och morgongåva, och var därigenom inte testabel egendom. Parterna hade tidigare vänt sig till kung Karl X Gustav och bett honom om hjälp med att lösa arvstvisten. Kungen hade bekräftat att Gyllenhielm var en from och ärlig man, och att urkunden med säkerhet kunde tas för ett riktigt testamente. Hovrätten gick på samma linje och ansåg att det rörde sig om en laglig testamentsdisposition. Det skulle därför förklaras såsom giltigt, särskilt med tanke på att det omfattade gåvor till fromma ändamål. Just testamenten till fromma ändamål ansågs som särskilt angelägna att godkänna, även om inte alla formella krav var uppfyllda. Hovrätten betonade att Gyllenhielm hade gjort testamentet till Guds ära, till överhetens och fäderneslandets tjänst och heder, och inte minst till familjen Ribbings bästa och nytta. Det goda ändamålet gick med andra ord före de rättsliga formkraven. Hovrätten betraktade vidare den testamenterade egendomen såsom avlinge, och påpekade att Christina Ribbing varken före eller efter makens död hade opponerat sig mot testamentet och dess innehåll. Alltså kunde samtycke presumeras och testamentsdispositionen skulle bestå.906 Samma ståndpunkt beträffande respekten av testators vilja återfanns även i mål 156 Leijonhufvud mot Oxenstierna från 1684, där riksrådet Stenbock i revisionen uttalade att man i allmänhet ogärna frångick de av testator uttryckta önskemålen. I just det här fallet gick testators argumentation för och önskemål om rättvisa och billighet före gällande förordningar.907 Testators intention betonades också i mål 161 Hoghusen mot Hoghusen där ett kasserat utkast till ett testamente ändå tillmättes visst värde för fördelningen av testators arv.908 Det förekom emellanåt fall där flera testamenten utfärdats av samma testator. Mål 36 Nÿt mot Nÿtenhoff rörde ett inbördes testamente mellan makarna Christoffer Nÿt och Karin Erichsdotter. Det första testamentet hade makarna upprättat 1647, men de ändrade det sedan i två omgångar, 1649 respektive 1654. Efter Christoffers död överklagade hans bror testamentet som han ansåg stred mot gällande rätt. Både rådhusrätten och hovrätten, som fastställde rådhusrättens dom, höll med om att det sista testa906 Mål 71 Seved Bååt mot Christina Ribbings arvingar, revisionsdom den 5 augusti 1669 s. 23ff (JRA, RA). 907 Mål 156 Leijonhufvud mot Oxenstierna, revisionsakt den 7 augusti 1684 (JRA, RA). 908 Mål 161 Hoghusen mot Hoghusen, revisionsdom den 14 september 1687 (JRA, RA). justitia et prudentia, kapitel 5 272
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=