Genom arvsrättens bestämmelser skulle de nämligen få en möjlighet att själva ärva den egendom som ett eventuellt barn i sin tur skulle få ärva efter fadern. Dessutom ville man att föräldrarna genom att ärva barnet skulle kompenseras för de utlägg de hade haft för barnet under dess uppväxt. Arvet var på sätt och vis en del av dåtidens socialförsäkringssystem, och på grund av detta var det viktigt att kunna kontrollera vilka förhållanden som var äkta och vilka som inte var det. Detta avgjorde i sin tur vilka som skulle räknas som arvingar, men det bestämde också vilka som skulle ta hand om åldrande föräldrar.876 Testamentet kunde användas som ett rättsligt instrument för att kompensera de utomäktenskapliga barnens bristande arvsrätt. När Jakob Bagge dog 1611 efterlämnade han två döttrar inom äktenskapet och en frillodotter vid namn Ingeborg. Ingeborg hade under en längre tid skött om både Jakob och hans syster Karin då de var sjuka. Jakob ville ge Ingeborg någon slags ersättning för detta, och hans önskan var därför testamentera en gård till henne.877 Problemet var emellertid att Jakob trots sin långvariga sjukdom avled tämligen hastigt, och han hann aldrig helt färdigställa sitt testamente. Urkunden saknade underskrift och var inte heller korrekt bevittnad. Jakobs avsikt att testamentera till Ingeborg ansågs dock vara helt klarlagd, och frågan var nu om testamentet skulle gälla trots sina brister. Ingeborgs systrar ansåg att testamentet var orimligt då Ingeborg enligt detta fick mer i arv än vad både Jakobs hustru och hans döttrar inom äktenskapet hade fått. Detta stod i strid med allt hedervärt beteende och ”all Faderligh Kärlek”.878 Systrarna hävdade att Ingeborg måste ha förfalskat testamentets innehåll genom att ha ändrat beloppet 60 daler silvermynt till 600 daler silvermynt. Trots flera egendomliga omständigheter i fallet ansåg hovrättens ledamöter att Ingeborg skulle få ärva åtminstone någonting av Jakobs egendom (antingen egendom eller kontanter), och grundade detta på en ren skälighetsargumentation. Det förekom inga invändningar mot hennes rätt till detta arv.879 Ingeborg fick emellertid till 876 Nygren, Rolf 1994 s. 460. 877 Gården var en del av Jakobs avlingeegendom, men det var ingenting som hovrätten diskuterade i sina domskäl. Frågan är om det ändå spelade någon roll för slutsatserna (mål 5 Charselius mot Bure, revisionsakt den 2 maj 1650, s. 5 (JRA, RA)). 878 Mål 5 Charselius mot Bure, revisionsakt den 2 maj 1650 lagmanstingets dom s. 8 (JRA, RA). 879 CR den 6 november 1645 (SHA, RA). justitia et prudentia, kapitel 5 264
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=