testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 261 Utgången blev densamma i mål 161 Hoghusen mot Hoghusen 1684. Handelsmansdottern Ursula Grotjohan hade 1677 gift sig med Henrik Hoghusen. Äktenskapet blev barnlöst, och makarna hade upprättat ett inbördes testamente i december 1679. De hade med egen hand nedtecknat ett kortfattat testamente, undertecknat detsamma och dessutom låtit tre vittnen bevittna urkunden. Efter Henriks död 1684 klandrade Henriks bror Johan testamentet och hävdade exhaeredation, då han ansåg sig förbigången i förhållande till änkan Ursula. Hovrätten konstaterade att testamentet inte var otillbörligt, varken med hänsyn till LLJB9 eller till STLÄB 19, och det borde därför godkännas. Rådet ansåg att inbördes testamente, där de legala arvingarna inte helt uteslutits från arvet då de fick ärva efter den efterlevande makens död, var giltiga.861 Sedan länge var äktenskapet den avgörande faktorn vid fastställandet av legitima barn/arvingar och fördelningen av arvet.862 Det var bara barn födda inom äktenskapet som hade arvsrätt efter föräldrarna. Enligt den legala arvsordningen hade däremot de utomäktenskapliga barnen i princip inte någon rätt till arv.863 Testamentet kunde därför användas som en rättslig strategi för att säkra de utomäktenskapliga barns rätt till arv. Landskapslagarnas bestämmelser skilde sig något åt när det gällde utomäktenskapliga barns arvsrätt. Enligt Västgötalagen och Östgötalagen hade de oäkta barnen ingen arvsrätt alls, medan svealagarna stadgade ett bestämt (tämligen ringa) belopp av faderns egendom.864 Magnus Erikssons landslag medgav arvsrätt till en del av de oäkta barnen, nämligen de så kallade frillobarnen.865 Man gjorde skillnad mellan dessa och de utom861 Mål 161 Hoghusen mot Hoghusen, revisionsakt den 14 september 1687 (JRA, RA). 862 Korpiola, Mia 2009 s. 168f. 863 Som nämnts i inledningen saknade de oäkta barnen helt arvsrätt fram till 1866. Däremot hade föräldrarna arvsrätt efter barnet. Efter 1866 fick oäkta barn arvsrätt efter modern, så småningom även efter hennes släktingar, och 1905 full arvsrätt på mödernet. Först 1970 fick oäkta barn full arvsrätt efter fadern (Inger, Göran 2011 s. 251 och 333). 864 Delin, Carl 1909 s. 134. 865 Ett frilloförhållande var ett informellt ingånget förhållande och ska inte förväxlas med en lös och tillfällig förbindelse. En frilla var istället en fast partner och om fadern erkände eventuella barn som sina, så kunde de få arvsrätt. Frilloförhållanden fick äktenskaplig status om de var monogama, stadigvarande och uppfyllde kyrkans övriga krav (Sawyer, Birgit 2003 s. 43f.). Senast om frilloväsendet i Sverige, se Gadd, Pia 2009. 5.1.3 Testamentet som en möjlighet för utomäktenskapliga barn att få ärva
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=