testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 259 Men kunde egentligenquerelam inofficiosum testamentumtillämpas i svensk rätt? Referenten i mål 89 Ribbing mot Falkenberg tvekade. Fallet rörde de testamenten som bröderna Conrad Axel Falkenberg (död 1668) och Magnus Johan Falkenberg (död 1669) hade upprättat under sina respektive peregrinationsresor. Brödernas systrar ansåg att testamentet var inofficiöst gentemot dem, då de kvarlevande bröderna i syskonskaran hade fått en större andel av brödernas arv. Svarandesidan hävdade att systrarna på intet sätt var ”inofficiosse tracterade”: de hade ju både fått sin del i brödernas gods och därtill alla tillhörande ”clenodier”. På så sätt hade de fått del av arvet från de avlidna bröderna, och därför fanns det ingen anledning att tro att det rörde sig om ett otillbörligt testamente.853 Både hovrätten och rådet konstaterade att testamentena var i sin ordning, och giltiga i fråga om lösörena. Som princip ansåg sig hovrätten ha rätt att låta en förfördelad arvinge dela arvet med sina medarvingar på ett senare stadium om det hade begåtts misstag beträffande de närmaste arvingarnas existens. Svea hovrätt stödde sig här inte på romersk rätt i första hand, utan snarare på en mer obunden strävan att i så stor utsträckning som möjligt verkställa testators önskemål. Men det stod genom hovrättens domslut klart att querelam inofficiosum testamentumhade sin plats även i den svenska rättsordningen.854 Visserligen rådde fri disposition beträffande avlinge enligt LLJB9, men fick man fördela egendomen på ett så oskäligt sätt att man gjorde sina egna barn helt arvlösa? Ett viktigt prejudikat i frågan fastslogs av Svea hovrätt 1677. Eva Ekehielm hade i sitt testamente 1674 gynnat sin make Lars Eldstierna på bekostnad av barnen i de tidigare äktenskapen. I testamentet, som hade nedtecknats några dagar före hennes död, testamenterade hon all sin egendom till Lars. Förhållandet mellan barnen och deras styvfar var knappast hjärtligt – Lars hade bland annat duellerat med ena styvdotterns man på ett gästabud några år tidigare – och barnen lämnade in en supplik till 1962 s. 62) och för stadsrättens vidkommande avSTLÄB12 (Holmbäck, Åke – Wessén, Elias 1966 s. 60). I gemeines Recht var preskriptionstiden för otillbörliga testamenten fem år (Coing, Helmut 1985 s. 187). 853 Mål 89 Leonard Ribbing mot Hendrik Falkenberg m.fl., revisionsakt den 21 maj 1674 relationen (JRA, RA). 854 Hovrättsdom den 16 december 1672 (SHA, RA); revisionsdom den 21 maj 1674 (vol. 409 s. 195vf (RR, RA)). Cronström mot Eldstierna: En god mor?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=